X
Annons
X
Litteratur
Recension

Typiskt svenskt. 8 essäer om det nutida Sverige Folkhemmet födde extrem individualism

Premium

Det ser ut som en paradox att välfärdsstaten gjorde invånarna så fria från varandra att den inte längre behövs. När Karl-Olov Arnstberg söker efter det typiskt svenska ser han dels en extrem individualism, dels ett förnyat behov av nationalism.

Medan Sverige fortfarande var typiskt svenskt hade frasen ”typiskt svenskt” en starkt negativ klang. Det som var typiskt svenskt var självklart inte bra. Den som yttrade orden skiljde ut sig som mer världsvan och mindre ”sossig”. Men nu när det som gjorde Sverige annorlunda har fasats ut, misskrediterats och ersatts hör jag mer sällan ”typiskt svenskt” spottas ut. Det som ligger döende behöver man inte markera förakt mot.
Då tar sig etnologen Karl-Olov Arnstberg an ämnet och kallar sin bok Typiskt svenskt. Arnstberg är en forskare som inte använder sin position och sina resurser till att tala om hur rätt han tänker, vilken bra människa han därmed är och hur fel de intoleranta tänker. Han frågar hellre de intoleranta hur de tänker och om felet möjligen också kan ligga i ”de upplystas” självbild. Han undersöker koreografin i samhällsdebatten, tystnaderna lika mycket som innehållen och lätena.

Jag
uppfattar hans projekt som polemiskt, ett ifrågasättande av accepterade uppfattningar. Om eliternas konsensus i Sverige vore konservativ skulle Arnstberg antagligen framhäva sin liberalism och radikalism. Om eliternas konsensus vore mot etnisk blandning skulle han knappast skriva om det mångkulturella samhällets problem. I förordet berättar han om sin tid i 70-talsvänstern. Hans bidrag var en banderoll med texten "Ner med kapitalet. I min ficka".
Med "Typiskt svenskt" vill Karl-Olov Arnstberg ringa in vad svenskheten har blivit och gjort svensken till. Han återvänder ofta till paradoxen att folkhemmet födde en extremt individualistisk människa. Välfärdsstaten gjorde invånarna så fria från varandra att den underminerades.

Annons
X
Annons
X
Annons
X