Annons
X
Annons
X

Fokuserad i sin egen bubbla

NÄRVARANDE. År 2004 kom två böcker som fick en mindfulnessvåg att skölja över Sverige. Det var Anna Kåvers om acceptans och Åsa Nilsonnes om medveten närvaro. Torsdagen den 10 mars höll Idagredaktionen Psykologisk salong om mindfulness med Anna Kåver och Åsa Nilsonne på Stadsbiblioteket i Stockholm. Den här artikeln publicerades inför det arrangemanget.

(uppdaterad)
Både Anna Kåver och Åsa Nilsonne är flitiga skribenter vid sidan av sitt terapeutiska arbete. Annas senaste bok Himmel eller helvete handlar om hur vi kan få lugn i känslostormarna, Åsas näst senaste heter Mindfulness i hjärnan. De har även skrivit boken Tillsammans – om medkänsla och bekräftelse.
Både Anna Kåver och Åsa Nilsonne är flitiga skribenter vid sidan av sitt terapeutiska arbete. Annas senaste bok Himmel eller helvete handlar om hur vi kan få lugn i känslostormarna, Åsas näst senaste heter Mindfulness i hjärnan. De har även skrivit boken Tillsammans – om medkänsla och bekräftelse. Foto: KARIN GRIP

Anna Kåver och Åsa Nilsonne tar plats i varsin bubbla på Biblioteket Plattan vid Sergels torg för att bli fotograferade före intervjun. Kanske kan bilden av att vara i en bubbla illustrera just medveten närvaro? Plastbubblans rundade väggar ger ett slags avskildhet, uppmärksamheten riktas ut genom hålet, mot en avgränsad del av verkligheten. Eftersom sidorna är genomskinliga kan man uppfatta vad som händer runtomkring, men fokus ligger ändå hela tiden rakt fram.

Ungefär så kan man beskriva processen i medveten närvaro: Det handlar om att rikta uppmärksamheten dit man vill ha den och därigenom stänga ute sådant som är oväsentligt för stunden. Ett mål är att slappna av och fokusera samtidigt.

”Med hjälp av medveten närvaro kan vi nå större självinsikt och förmågan att nå våra mål”, skriver Åsa Nilsonne.

Annons
X

Att öva sin acceptans är en annan viktig hjälp för att komma till ro i verkligheten. Om detta handlar Anna Kåvers lilla gröna bok. Hon förklarar: ”Ett accepterande förhållningssätt innebär inte att avstå från att söka förändring i en svår situation, utan att sluta föra krig mot tillvaron och sig själv”.

Allt fler har förstått att mindfulness inte handlar om flum eller bara enkel avslappning, utan att det finns något som har en kraftfull inverkan på det mänskliga psyket, ja kanske ända ned på DNA-nivå.

En som är nyfiken på hur mindfulness verkar på cellnivå är 2009 års Nobelpristagare i medicin, Elizabeth Blackburn. Hon undersöker om meditation kan minska takten i cellernas åldrande genom att minska genomslagskraften av negativa emotioner som rädsla och nedstämdhet. Resultaten tyder på att det är så.

”Jag blir så glad! Dels är det förstås spännande i sig, en kul vinkling på ungdomens källa, nu på cellnivå. Men framförallt därför att det inte går att avfärda en Nobelpristagare som mindre seriös när hon börjar forska på en så värdeladdad företeelse som mindfulness. Min övertygelse står fast – mindfulness är på god väg att ta steget från ’alternativ’ företeelse, in i vetenskapens finrum.”, skrev Åsa Nilsonne entusiastiskt i sin blogg när hon fått höra om Blackburns forskning.

**

Åsa Nilsonne och Anna Kåver berättar hur de själva kom i kontakt med mindfulness. Redan 1995 började de arbeta tillsammans i ett forskningsprojekt lett av psykiatriprofessor Marie Åsberg, på Karolinska institutet. Det hade visat sig att flertalet patienter som uppsökt psykiatriska akutmottagningen hade blivit bättre efter behandling. Men det fanns ett undantag: unga självskadande kvinnor.

– Just i den vevan kom en studie som för första gången visade att dialektisk beteendeterapi, som är mindfulnessbaserad, kunde vara till nytta för dessa unga kvinnor, berättar Åsa Nilsonne.

Metoden utvecklades av den amerikanska psykologiprofessorn Marsha Linehan vid Washington University under 1990-talet. Anna Kåver och Åsa Nilsonne åkte till Seattle för att lära sig mer om DBT hos Marsha Linehan.

Anna Kåver, som själv hade en lång akademisk bakgrund, förväntade sig det vanliga upplägget med teoribygge först och praktik sedan. Så började inte utbildningen i Seattle. Det första de fick göra var att fokusera på ett halvfullt vattenglas.

– Vad är det här? tänkte jag först, säger Anna Kåver som aldrig hade mediterat eller utövat yoga när hon började kursen.

– Ja, det var slående. Vi hade båda arbetat med kognitiv terapi tidigare så den delen var inte ny för oss. Men mindfulnessinslaget gav oss nya insikter om vart vi ville komma med våra patienter, säger Åsa Nilsonne.

Efter utbildningen skrev Anna och Åsa sin första gemensamma bok om just dialektisk beteendeterapi. De färdigheter som tränas i DBT är förmågan att vara uppmärksam och närvarande i nuet, att kunna skapa och vidmakthålla goda relationer till andra, att kunna reglera sina känslor, att kunna klara svåra situationer utan att ta till destruktiva beteenden, till exempel skada sig själv.

– Både i Sverige och internationellt har vi fått strida mycket för den här metoden. Den står i stark kontrast till alla traditionella synsätt på de här patienterna, säger Anna Kåver.

**

Nu ingår metoden i en stor vetenskaplig studie där den jämförs med en psykodynamisk metod och med sedvanlig psykiatrisk behandling för självskadande och självmordsbenägna patienter med diagnosen borderline.

– Det har varit uruselt med behandlingsmöjligheter för den här gruppen. I dag ser läget mycket ljusare ut, säger Anna Kåver.

En styrka i metoden är inte bara att patienterna stannar i behandling. Psykoterapeuterna som arbetar med DBT säger också att de lär sig mycket för egen del. De har fått ett lyft både professionellt och privat trots att de arbetar med några av de svåraste patientgrupperna.

**

Historien om ”den lilla gula och den lilla gröna” började en trist morgon på Karolinska institutet. Det hade kunnat sluta illa. Plötsligt upptäckte de nämligen att båda verkade ruva på embryot till samma bok.

– Det var ett hisnande ögonblick, säger Anna och tittar på Åsa.

– Ja, som tur var hade vi ett liknande tankearbete, men det gick i två olika riktningar, svarar Åsa.

De övertygade bokförlaget att ge ut två lättfattliga böcker om acceptans och medveten närvaro. Böckerna skulle kunna användas både av proffs och alldeles vanliga läsare.

– Ett krav från oss har alltid varit att det vi skriver ska vara vetenskapligt förankrat. Det vi skriver är inte i första hand självhjälpsböcker, säger Anna Kåver.

Så här sju år senare har begreppet mindfulness blivit vardag för många.

Hur utövar experterna själva medveten närvaro, månne? Ingen av dem mediterar regelbundet numera. Åsa säger att hon tränar sig hela tiden i att vara i det hon gör och att styra sin uppmärksamhet. En bra hjälp hemma hos Åsa heter Zelda och är hennes vackra lilla vita hund. För övrigt tillstår Åsa att hon är ”en sån som måste upp och röra på sig hela tiden”.

– För mig är det tvärtom, säger Anna Kåver. Jag har väldigt lätt för att sitta stilla och fokusera på det jag gör. Så att i stället för att sitta och meditera föredrar jag att vara i det jag gör, till exempel med barnbarnen. Eller så ger jag mig ut på ”walking meditations”. Att gå ut och verkligen observera träden och allt annat i naturen ger mig mycket.

Annons
Annons
X

Både Anna Kåver och Åsa Nilsonne är flitiga skribenter vid sidan av sitt terapeutiska arbete. Annas senaste bok Himmel eller helvete handlar om hur vi kan få lugn i känslostormarna, Åsas näst senaste heter Mindfulness i hjärnan. De har även skrivit boken Tillsammans – om medkänsla och bekräftelse.

Foto: KARIN GRIP Bild 1 av 1
Annons
X
Annons
X