Annons
X
Annons
X
Ledare
Gäst

Mats Johansson: FOI visar att den ryska upprustningen fortsätter

Säkerhetsrådet

Förnekarna får svårare att hävda rysskräck som argument mot svensk upprustning och Natomedlemskap när forskarna vid FOI nu slår fast att den ryska upprustningen fortsätter, tror Mats Johansson, SvD Säkerhetsrådets redaktör.

[object Object]
Totalförsvarets forskningsinstitut återför Rysslandsdebatten till verkligheten med sin studie av den ryska krigsmaskinens offensiva inriktning.

Det var av stor politisk betydelse att Totalförsvarets forskningsinstitut i veckan kunde bemöta desinformationen om att rysk militär nedrustning skulle ha inletts. Ingen som läser myndighetens löpande tioårsstudie Russian Military Capability in a Ten- Year Perspective 2016 (redaktör: Gudrun Persson) kan med hedern i behåll fortsätta trumpeta ut Kremls budskap om att satsningen på ökad aggression i vårt närområde skulle vara avslutad.

Nyckelmeningen i sammanfattningen pekar tvärtom på motsatsen:

Stäng

POLITISKA CHEFREDAKTÖRENS NYHETSBREV – Tove Lifvendahls kommentarer direkt i mejlkorgen

    Anmäl dig här kundservice.svd.se

    ”2013 bedömde vi den ryska militära handlingsfriheten utifrån förutsättningen att Ryssland skulle svara på ett uppkommet hot vilket skulle ha givit liten eller ingen tid till förberedelser. I ljuset av de senaste årens utveckling, bedömer vi de tillgängliga resurserna för militära operationer utifrån antagandet att Ryssland tar initiativet till att använda militärt våld.”

    Annons
    X

    Detta om avsikterna. Vad gäller pengarna konstaterar forskarna att anslagen har följt omslaget från defensiv till offensiv: ”Den ryska militära handlingsfriheten, det vill säga de militära förband Ryssland kan avdela för att lösa dessa uppgifter, har fortsatt att växa - särskilt väster om Ural.”

    Detsamma gäller framtidstrenden: ”Försvarsutgifternas andel av BNP i Ryssland har ökat från 3,6 procent år 2005 till 5,4 procent 2015. Det är ett resultat av ett politiskt beslut att prioritera försvarsutgifter före andra utgiftsposter i budgeten. Samtidigt genomförs det statliga beväpningsprogrammet i högre utsträckning. Därmed har den ryska försvarsindustrins utsikter att spela en viktig roll för rysk militär förmåga förbättrats under de kommande tio åren.”

    De faktaresistenta krigsförnekarna, inte bara Kremls avlönade troll, kommer att avfärda dessa bedömningar som uttryck för att rysskräcken och Natopropagandan nu har nått även statens analytiska centrum, som tidigare Försvarsdepartementet, ÖB och Säpo har smittats. Men för seriösa politiker med ansvar för rikets säkerhet utgör de ett fundament att stå på i den fortsatta debatten. Hur analysen skiljer sig mellan regeringens två fraktioner – Wallströms UD och Hultqvists FÖ – är dock ännu oklart.

    Fördelen med politiskt oberoende forskare är att de, i likhet med de Natoutredande diplomaterna Tomas Bertelman och Krister Bringéus, inte behöver snegla på den svenska statsbudgetens begränsningar när de ska säga som det är. Den som har läst försvarsberedningarnas taktiska snirklande i omvärldsbeskrivningarna sedan 2000-talets början (med den senaste som skönt undantag) vet att man där har använt ett mer partistiskt anpassat språk utifrån en tidigare doktrin: Eftersom vi inte kan försvara oss finns det inget hot. 

    Det synsättet styrde avvecklingsprocessen när den tog fart under Göran Persson och fortsatte under alliansregeringens åtta år. Omvärldsanalysen punkterades med eftertryck när förre ÖB Sverker Göranson i ett obevakat ögonblick (30/12 2012) sade sanningen i en intervju i denna tidning: ”Vi kan försvara oss mot ett angrepp med ett begränsat mål. Vi talar om ungefär en vecka på egen hand.”

    Uttalandet om ”enveckasförsvaret” väckte uppståndelse som en neutronbomb. Kunde ÖB verkligen tillåtas avslöja det många redan visste, utom alla de svenskar som trodde att vi fortfarande hade värnplikten kvar och ett starkt försvar, därtill att Sverige ännu var neutralt och därmed skyddat av den eviga freden?

    Göransons besked kom i ett sammanhang som många har hunnit glömma. I SvD hade den hösten (27/9) den avgående chefen för den militära underrättelsetjänsten, Stefan Kristiansson, slagit larm om Rysslands upprustning; rimligen måste den faktorn påverka nästa svenska försvarsbeslut 2015, tyckte Kristiansson. Något åtal mot hans indiskretion väcktes aldrig.

    En vecka senare gav alliansregeringen svar på tal: Inga mer pengar till försvaret före 2019. Sedan föll de ansvarigas analys om försvaret som ett ”särintresse” som ett korthus för stormvinden i augusti 2014, när Kreml med invasionen i Ukraina ensidigt avskaffade den gällande säkerhetsordningen och med våld ändrade Europas gränser.

    Nu är trängseln stor i auktionskammaren för nyblivna försvarsvänner. Längst fram vid scenen syns Jan Björklund och Annie Lööf med miljardutropen i högsta volym. Vän av ordning undrar ogeneröst var denna entusiasm fanns under alliansårens budgetförhandlingar; hur ofta prioriterade FP och C, när det var inopportunt, den återställare som hade behövt initieras då för att vi nu skulle stå väl rustade att möta ofreden?

    Från de bästa källor tror jag mig veta svaret: noll gånger. Det var nämligen ett stående besked till oss i den moderata riksdagsgruppen 2006-2014 som utmanade ledningens verklighetsförnekelse; det fanns inget hot, ty det fanns inget hot och förresten fanns det inget hot, var svaret till oss som hellre talade om fiendens förmåga än hot. Dessutom krävde ingen i regeringen någonsin något annat och förresten syntes försvarsfrågan aldrig i opinionsmätningarna.

    Något säger mig att nästa försvarsberedning inte kommer att uttrycka läget så.

    MATS JOHANSSON var ledamot (M) av riksdagens utrikesutskott 2006-2014. Han utgav i höstas Kalla kriget 2.1 – Onda imperiets återkomst i uppdaterad pocketversion.

    Tittartips! Att den tyska extremhögern inte är att lita på i demokratiskt hänseende vet vi av historien. Men sällan har det avslöjats så tydligt som när Sveriges generalkonsul på Åland, Olof Ehrenkrona, mötte Kreml-sympatisören Beatrix von Storch från tyska AfD i en tv-debatt i finländska Yle.

    Annons

    Totalförsvarets forskningsinstitut återför Rysslandsdebatten till verkligheten med sin studie av den ryska krigsmaskinens offensiva inriktning.

    Bild 1 av 1
    Annons
    X
    Annons
    X