Annons
Recension

Lee Konitz & Dan TepferFöga spännande dialog

Under strecket
Publicerad

Lee Konitz, en av de få återstående profilerna från den moderna jazzens födelse på 1940-talet är trots nyss fyllda 84 år i hyfsad form. Det visade han på onsdagskvällen på Fasching tillsammans med den 50 år yngre pianisten Dan Tepfer. Vi som började i bop- och cooljazzens grundskola med Charlie Parker och Stan Getz som gudar avskydde Konitz med dennes inåtvända spelstil med den lika ”svåre” pianisten Lennie Tristano. När Konitz i början av 1950-talet spelade en vecka på Nalen stördes chefen Topsy Lindblom av hans allvarliga attityd och långa solo. Topsy ville ha kortare solon och en gladare uppsyn. Han kunde gå upp på scenen och slå med sin käpp i scengolvet och ropa: Glad Koonix, glad!

Men under åren förändrades hans spel till det ”gladare” och jag minns att när Sam Charters 1975 spelade in honom med en trio för Sonet – lpn Oleo - svängde det rejält. Det skulle ha glatt Topsy. För att inte tala om skivorna med Miles, Mulligan och Stan Kenton.

Annons
Annons
Annons