Gunilla von Hall:FN-förälskat Sverige saknas i toppskiktet

Sverige har genomlevt sju decennier med kärvänliga relationer till FN. Ibland har banden präglats av passion, ibland av frustration. Men Sverige har i stort sett förblivit världsbjässen lojal, och fortsätter att vara ekonomisk storstödjare samt moraliskt stark röst.

Under strecket
Publicerad

Sveriges statsminister Stefan Löfven (S) och utrikesminister Margot Wallström (S) lyssnar till USA:s president Barack Obama som håller sitt tal i FN:s generalförsamling vid öppnandet av den 71:a sessionen i FN.

Foto: Pontus Lundahl/TT
Annons

GENÈVE Det har gått över 60 år sedan Dag Hammarskjöld utsågs till FNs generalsekreterare, och åtta år senare dog i en flygkrasch i Afrika. Fortfarande möter i många FN-sammanhang beundrande kommentarer om honom och Sverige som FN-stöttare. Nog är det sant att Sverige genom årtiondena varit en trogen och engagerad FN-vän, oavsett färg på regeringarna. Ett svalare FN-intresse märktes dock under den senaste borgerliga regeringen som var mer inriktad på Europa och EU-samarbete.

Med Löfvén-regeringen tycks FN-intresset ha flammat upp igen, särskilt engagemanget för mänskliga rättigheter, nedrustningsfrågor och utvecklingsarbete. Det hänger också samman med att Sverige den första januari 2017 intar en post som icke-permanent medlem i FN:s säkerhetsråd under en tvåårs-period. Det är fjärde gången som Sverige får sitta med i säkerhetsrådet. Förväntningarna är avsevärda även om det är tveksamt om svenska insatser kommer att kunna påverka världshändelser som krigen i Syrien, Irak och Jemen eller kriserna i Libyen, Afghanistan och Nordkorea.

Annons
Annons
Annons