Annons
Recension

Leos dotterFlyktingbarnets inre liv

Under strecket
Publicerad

Maarja Talgres ”Leo – ett estniskt öde” handlar om författarens far, den estniske motståndsmannen, som av sovjetiska KGB-soldater sköts till döds i Tallinn 1944. Det är en på samma gång dokumentariskt och personligt hållen skildring av faderns sorgliga levnadsöde, som uppvisar anmärkningsvärt många likheter med den nymornade republiken Estlands korta levnadslopp mellan två världskrig. Det är en tapper men förtvivlat liten nation som går under i Hitlers och Stalins förödande korseld, och sedan, efter deportationer och fysiljeringar, inlemmas i Sovjetunionens totalitet. Var motståndet därmed förgäves, fosterlandsvännernas offer förspillt?

”Leo – ett estniskt öde” utkom 1990. Då levde Sovjetunionen alltjämt, om än rosslande, på lånad tid, och Talgre avslutar sin bok, försiktigt hoppfull, med att drömmen om frihet och demokrati lever vidare i Estland. I dag, när Talgres andra bok i ämnet, Leos dotter, utkommer, skriver vi 2003 och Sovjetunionen är historia. Estland, liksom de andra baltiska staterna, står på egna ben, och är det något landet omhuldar är det patriotiskt kitt. Vem minns inte segeryran då Estland vann Eurovisionsschlagerfestivalen?

Annons
Annons
Annons