Annons

Flykten från helvetet blir Europas kris

Människor flyr: 4,1 miljoner syrier är nu på flykt till grannländerna. Turkiet har flest med 1,9 miljoner och Libanon har 1,2 miljoner.
Människor flyr: 4,1 miljoner syrier är nu på flykt till grannländerna. Turkiet har flest med 1,9 miljoner och Libanon har 1,2 miljoner. Foto: Ronald Zak/AP

Europa famlar efter lösningar på den värsta flyktingkrisen sedan andra världskriget. SvD har under det senaste året träffat några av de människor som flyr krig, konflikter och katastrofer i en värld som nu går in i en ny era.

Under strecket
Uppdaterad
Publicerad

28-åriga Otaru Abdulrauf från Nigeria.

Foto: Gunilla von HallBild 1 av 1

**CATANIA. **Han står halvt gömd bakom ett pastellfärgat hus i Europas största mottagningscenter för flyktingar. Runt omkring prunkar apelsinodlingar på mjuka sicilianska kullar. Solen är stekande het. Ändå vill 28-åriga Otaru Abdulrauf från Nigeria inte lätta på sin blåa yllehalsduk.

Efter en stund förstår jag varför. Med blicken i marken berättar han om böldsjukdomen som fått honom att fly, och visar sin deformerade hals. Den gör ont, blöder och läcker illaluktande vätska. «Jag ser ut som ett monster», suckar han. Han har opererats otaliga gånger men bara blivit sämre.

Till sist bestämde Otaru sig för att fly. Hemma i Nigeria har han varken jobb eller pengar, pappan än död och mamman fattig och sjuk.

Han gav sig iväg tvärs över Sahara till Libyen, betalade 2000 dollar till människosmugglare i Tripoli och pressades in i en ranglig flyktingbåt.

– Jag låstes in under däck med ett hundratal andra migranter. Vi tvingades andas in ångorna från båtmotorn medan båten krängde i vågorna. Jag var säker på att jag skulle dö. Ingen styrde båten. De hade bara släppt ut oss på havet. Alla trodde att vi var förlorade.

Annons
Annons

28-åriga Otaru Abdulrauf från Nigeria.

Foto: Gunilla von HallBild 1 av 1

Så löd Otarus ord när vi träffades på Sicilien i april samband med den hittills värsta båtkatastrofen på Medelhavet, då över 800 flyktingar drunknade. En katastrof i klass med Titanic. Ett båtdrama som gjorde att debatten om flyktingar och migranter till Europa tog fart på allvar.

**Sedan dess har **flyktingsituationen på kontinenten kastats in i kaos, där länder drämmer igen dörrar medan drunknade barn spolas upp på stränderna.

Siffrorna talar ett smärtsamt språk. Nästan 350 000 människor har hittills i år riskerat livet på Medelhavet för att komma till Europa. Drygt 2600 har omkommit på vägen. Allt pekar mot en fördubbling av flyktingströmmen jämfört med förra året, då 219 000 människor flydde över havet och 3500 dog.

Flyktingkatastrofen i Europa är nu den värsta sedan andra världskriget, och EU famlar handlöst efter lösningar på krisen medan människosmugglarna gnuggar händerna. Alla vet att detta kommer att fortsätta. Fler människor kommer att fly till Europa den närmaste framtiden, då krigen och konflikterna inte visar några tecken på att avta. Som i fallet med Syrien.

28-åriga Otaru Abdulrauf från Nigeria.
28-åriga Otaru Abdulrauf från Nigeria. Foto: Gunilla von Hall

SURUC / KOBANE. Hon stapplar fram i det röda dammet med tårarna rinnande utmed kinderna och ett handikappat barn i famnen. Tappar sina påsar på marken och försöker böja sig ner, men knuffas omkull av framrusande flyende. Blickarna är fulla av fasa och fruktan.

Annons
Annons

Jag hjälper henne upp och hon ger mig sitt förnamn, Zeinab. Sedan torkar hon tårarna och försöker sig på ett leende. Men det blir bara en tröstlös grimas.

– Jag är så rädd, de kommer allt närmare. Vi vågade inte vänta längre. Vi vill inte korsfästas på en gata av dessa galningar. Vi var tvungna att fly, säger hon med knappt hörbar röst.

I en timme sitter vi kvar på marken vid gränsövergången till syriska Kobane, då nästan i händerna på terrorgruppen Islamiska staten. Zeinab berättar om skräcken för jihadisterna som slaktar alla som inte passar i deras värld. Hon berättar om släktingar som flytt från plats till plats i snart fyra år. Och så talar hon om sitt forna liv som lärare på en lågstadieskola i ett fridfullt kvarter i Kobane där barnen lekte i parken.

Kontrasten är skarp. Runtom i detta dammiga flyktingkaos sitter läkare, advokater och småföretagare som levt välordnade liv med trygga skolor, nyinköpta bilar och semestrar i Italien. Nu har deras liv reducerats till en sladdrig plastpåse med några få tillhörigheter och längtan efter tak över huvudet. Flykten undan ett av världens värsta krig är både livsavgörande och förödmjukande.

Men det finns inget slut i sikte, konstaterar FN. Kriget i Syrien väntas fortsätta då de stridande är splittrade i myriader med grupper som förses med vapen av omvärlden, och säkerhetsrådet är hopplöst förlamat. Så människor flyr: 4,1 miljoner syrier är nu på flykt till grannländerna. Turkiet har flest med 1,9 miljoner och Libanon har 1,2 miljoner.

Dessa länder går på knäna och kan inte ta emot fler. Nu spiller konflikten över i Europa i form av flyktingkaoset över Medelhavet. EU måste hitta en akut lösning, men det gäller också att stoppa krigen och konflikterna. Annars blir flyktinghjälpen bara plåster på blödande sår som aldrig läker. Ungefär som i Eritrea, där ingen förbättring kan skönjas och människor flyr i tiotusentals.

Annons
Annons

GENÈVE. Han ler lite snett och gör en gest mot sina benvita tänder. «Detta är förstås inte mina riktiga tänder, de krossades i fängelset». Sedan berättar 38-årige Dessale Berekhet om sex månader i eritreanskt fängelse där han torterades och utsattes för svält. Där fanns inte ens hopp om att överleva till nästa dag, säger han när vi ses under ett människorättsmöte på FN i Genève.

I denna skräckkammare till land lever människor med ständig fruktan, och omkring 5000 flyr varje månad. Listan på grymheter är lång. Utomrättsliga avrättningar, tortyr, tvångsarbete och påtvingad militärtjänst som aldrig tar slut.
Fångar hålls isolerade utan att veta varför de gripits, säger Berekhet med torr röst. Som i fallet med svensk-eritreanen Dawit Isaak, tänker jag. De hålls inlåsta i inhängnader under stekande sol, i överfulla metallcontainrar under marken eller i smutsiga jordhålor. Fångarna förnekas sjukvård, tvingas sova i andras avföring och i vissa fall väljer de att begå självmord.

– Eritrea är en av världens värsta förtryckarregimer. Det är klart att människor flyr, säger Berekehet utan att blinka.

Otaru, Zeinam och Dessale. Nigeria, Syrien och Eritrea. Tre flyktingar från tre olika länder i en värld där människor flyr krig, konflikter och förföljelse som aldrig förr. Under förra året var 60 miljoner på flykt, jämfört med 51,2 miljoner året innan och 37,5 miljoner ett årtionde tidigare. Varje dag blir ett hisnande antal – 42 500 människor – flyktingar inom eller utanför länder. Det är en fyrdubbling de senaste fyra åren, enligt UNHCR.

Ett huvudskäl är förstås Syrienkriget. Ett annat att världen plågas av allt fler konflikter. De senaste fem åren har minst femton konflikter brutit ut. Åtta i Afrika med exempelvis Libyen, Mali, Nigeria och Sydsudan. Tre i Mellanöstern med Syrien, Irak och Jemen. Ukrainakonflikten i Europa och båtflyende rohingyas från Burma. Dessutom fortsätter gamla flyktingkriser som Afghanistan och Somalia.

Sammantaget gör detta att världens flyktingströmmar liksom behovet av hjälp inte liknar någonting vi sett tidigare.

Inte bara i Europa utan i hela världen.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons