X
Annons
X

Arne Melberg: Fluxus sopade banan med konsten

Svensk fluxus heter Bengt af Klintbergs nya bok, utgiven på Rönells Antikvariat (127 s). Den är utformad som en konstkatalog med engelsk parallell-text och en mängd fina bilder, huvudsakligen från 1960-talets alternativa konstscen. I bokens första del återger af Klintberg minnen från sitt 60-tal: det handlar om hans bidrag till diverse "happenings" och konstnärliga "events" i Stockholm tillsammans med exempelvis Staffan Olzon och Pi Lind och i närheten av exempelvis Öyvind Fahlström, Carl Fredrik Reuterswärd, Bengt Emil Johnson, Karl-Erik Welin. Om utflykter till Oslo, Köpenhamn och Düsseldorf, där han bekantar sig med internationella avantgardister och uppträder på scen med ingen mindre än Joseph Beuys. I bokens följande delar presenteras fluxus-konstnärer som George Brecht, George Maciunas, Yoko Ono, Nam June Paik; därefter svenska bidragsgivare till fluxus och slutligen en katalog över "fluxuskonserter" i Sverige. Framställningen balanserar mellan information och personliga minnesglimtar och den är välgörande saklig. Ändå erkänner jag att den väcker min nostalgi: den handlar ju om ett fenomen som kanske verkade jönsigt och obetydligt när det startade men som likafullt slog an någonting avgörande viktigt i konstutvecklingen - och som dessutom gav mig några starka impulser i min gröna ungdom.

Bengt af Klintbergs första teater-happening hösten 1962: skramlande plåthinkar i taket, en naken flicka med en skottkärra full av äpplen. "Händelseförloppet blev inte som jag tänkt mig", skriver han lakoniskt i dag. Men några månader senare, efter ytterligare några försök plus ett gästspel i Köpenhamn, skriver Expressen om fenomenet "fluxus" under rubriken "Komposition för purjolök och karameller."

Annons
X
Annons
X
Annons
X
Annons
X