Annons
X
Annons
X

Flummigt att hänvisa till grön ekonomi

Industrivärlden står inför en ruin vars lösning inte är ekonomisk. Ändå diskuteras nu ”ny grön ekonomi” i riksdagen, EU, världsbanken, och FN som vore detta en lösning. Men manipulationer av det ekonomiska systemet kan inte leda oss till en hållbar värld bortom världskonkursen. Det skriver professor Karl-Henrik Robèrt.

BRÄNNPUNKT | GRÖN EKONOMI

Vilka bakomliggande politiska värderingar smygs in och blandas med den vetenskapliga faktagrunden?
Karl-Henrik Robèrt

Några få beslutsfattare i bolag och kommuner vet hur man gradvis och med förbättrad ekonomi kan ta sig till en tydlig definition av hållbarhet. Dessa ledare förstår att världens ekonomiska kris har grundorsaker som bara har indirekt med ekonomin att göra. Nog för att de önskar sig ekonomiskt stöd i omställningen, till exempel bonussystem som medger långsiktiga investeringar, diskontering som inte skriver ner värdet av barnens framtid, ändrad lagstiftning kring lån och bankverksamhet, skatter som stimulerar hållbar tillväxt och pressar ner sådant som inte är hållbart. Men de har förstått att ekonomin inte är visionen utan verktygslådan av medel för att nå dit.

Industrivärlden står inför en ruin vars lösning inte är ekonomisk. Ändå diskuteras nu ”ny grön ekonomi” i riksdagen, EU, världsbanken, och FN som vore detta en lösning. Men manipulationer av det ekonomiska systemet kan inte leda oss till en hållbar värld bortom världskonkursen. Beslutsfattare – inte det ekonomiska systemet – ansvarar för våra icke-hållbara energisystem, industrisystem, bruksmetoder i skog- och jordbruk etc. Ingen överraskning då att även det ekonomiska systemet behöver modifieras. Men det kräver politisk orientering och strategiskt tänkande. Då först kan vi få en meningsfull debatt om ekonomin.

Annons
X

Tillägget ”grön” till ”ekonomi” ändrar inte att den politiska inriktningen är ekonomiserad och ytlig. Våra sociala och ekologiska system är existentiella. Det ekonomiska är däremot ett konstruerat hjälpsystem för något annat. Så länge detta ”andra” inte ligger på bordet saknar det ekonomiska systemet mening. Ett samhälle som systematiskt underminerar de sociala och ekologiska systemen går mot sin egen undergång. Då borde det offentliga samtalet handla om hållbarhet och vad det är för något, det vill säga möjliga resursutrymmen för tekniska och sociala lösningar i framtiden. Och vi borde debattera utvecklingsbara steg på vägen dit och politiska styrmedel som ger stöd i den förändringsprocessen.

Vårt nuvarande ekonomiska system är ganska elegant och räcker långt ifall vi är klara över vad vi vill. Men politiken och näringslivet abdikerar. Där diskuterar man inte hållbara mål utan hanterar samhällsfrågorna som vore de rent kamerala. Det bakvända synsättet gör det offentliga samtalet diffust och förvirrande. Vissa ekonomer försvarar fortfarande att ständig tillväxt av materiella flöden kan fortsätta på en begränsad planet, till exempel olja/bensin/växthusgas eller malm/metall/rost. Gröna ekonomer brukar då svara att ständig ”tillväxt” är omöjlig eftersom flöden inte kan öka i det oändliga. En tokighet i det gamla ekonomiska synsättet har genererat en annan tokighet i det nya.

I BNP värderas materiella flöden högt. I början av en kulturs utveckling är tillväxt av sådana värden positivt. Men senare måste tillväxten handla om värden som inte är kopplade till materialflöden. Kretsloppen sätter ramar, men resurserna som utvinns inom dessa kan användas alltmer sofistikerat till en andra tillväxtfas som kan fortsätta i oändlighet. Naturen själv har ökat sitt värde på det sättet. Den fysiska tillväxten av biomassan var huvudmomentet när livet var ungt. Därefter har evolutionen under en halv miljard år handlat om värdeökning genom utveckling. Det har lett fram till att en art kan spela Bach, bota sjuka och betänka sitt eget öde. Denna enorma tillväxt av värde, fram till för bara några decennier sedan, skulle kunna fortsätta och inkludera evig kulturell tillväxt. Men då måste vi sluta att fokusera på att mäta flödesökningar som kännetecknar den primitiva, första fasen av ett systems utveckling.

Stäng

PERFECT WEEKEND – Nyhetsbrevet från SvD Perfect Guide som håller dig uppdaterad på de senaste samtalsämnena inför helgens middagar.

    Anmäl dig här kundservice.svd.se

    Andra exempel på den upp-och-nervända debatten är talet om ”sysselsättning” eller att vi måste ersätta ”konsumtion” med ”ändrad livsstil”. Vilken typ av ”konsumtion” och vems ”livsstil” avses? Det sägs inte. Vilka bakomliggande politiska värderingar smygs in och blandas med den vetenskapliga faktagrunden? ”Grön ekonomi” får en berättigad flumstämpel när inte definitioner och begrepp är rediga.

    Om vi utgår från att civilisationen i framtiden klarar sig så har vi inte primärt nått dit genom ”sysselsättning”, ”ändrad livsstil” eller ”grön ekonomi”. Primärt handlar det istället om ett hårt arbete att byta energisystem, bruksmetoder i jord- och skogsbruk och fiske, materialflöden, trafik- och logistiksystem, prioritering av markytor för en framtid utan kärnkraft och fossila bränslen, nya geopolitiska relationer samt nya affärskoncept. Inför en sådan enorm arbetsinsats har vi inte råd att ha människor arbetslösa och inte tid att politiskt fokusera på ’sysselsättning’. De flesta beslutsfattare har redan de rätta värderingarna; att det är trevligare att tjäna sitt levebröd på att vara en del av lösningen än att förstöra sina ekonomiska villkor genom att vara en del av förstörelsen.

    Att vi inte har en sådan diskussion beror på bland annat på att de flesta beslutsfattare och ekonomer finner samtalet obekvämt. De har missat den vetenskapliga utvecklingen på området som har betydligt mer att erbjuda än för bara tio år sedan. En undersökning av 2000 chefer som McKinsey lät genomföra visar att mer än hälften visserligen förstått att hållbarhet kommer att ställa ökade eller överlevnadsmässiga krav på deras verksamhet. Men bara några få av dem försökte sig på en definition av vad hållbarhet är för något. Talet om ”grön ekonomi” lägger en rökridå som döljer problemets kärna. Att det är ledarskapet – inte främst ekonomin – som ska förändras!

    KARL-HENRIK ROBÈRT

    professor i Strategisk hållbar utveckling och grundare av Det Naturliga Steget

    Annons
    Annons
    X
    Annons
    X
    Annons
    X