Recension

FlottenFlotten flyter även utan svar

Under strecket
Publicerad
Annons

Fem personer driver planlöst. Flotten, deras trygga punkt, far fram med en hastighet av några få knop. Målet - vilket är det? Lycksalighetens ö, kanhända. En dröm om det ideala. Horisonten är gul. Blekgul, tycker en, pissgul en annan - nej, guldgul slår någon fast. Utopier byter ständigt färg och form. Framtiden är en amöba.
Kent Andersson skrev pjäsen Flotten 1967 som en kritisk bild av hur en roderlös ideologi drabbar individer. Flotten är en kongenial metafor för relationen mellan individ och tid. Flotten flyter mot ett mål som under olika tider bytt skepnad.
Människorna på detta flytetyg har att förhålla sig till, eller emot, olika krafter som påverkar färden: väder och vind, hållbarhet och strömmar. Flotten flyter och vi förändras, liksom målet. Det kallas samhällsutveckling.

Smålands Musik och Teater har nu iscensatt Flotten knappt 40 år efter premiären. Idén som pjäsen bär har verkligen visat sig vara sann. Texten var till stora delar ett barn av sin tid - fyra decennier har inneburit totalt nya farvatten. Synen på utveckling, tillväxt och framsteg är mycket förändrad.
Kent Andersson har delvis skrivit om sin pjäs - den stora skillnaden är dock att regissören Eyvind Andersen klippt och klistrat, fört in texter från andra, mer aktuella sammanhang. Pjäsen Flotten har blivit en revyscen som flyter på ett kyligt hav av samtid - mycket av det rosenröda är borta, istället anas en uppgivenhet, en frusen isolering och poetisk dystopi.

Annons
Annons
Annons