Annons

Flodhäst på ryggen

Leva på hoppet. Något avkopplande sommarlov kan inte Christian Olsson se fram emot. I stället blir tiden fram till VM en oviss kamp mot klockan. Skulle 25-åringen ändå mot förmodan triumfera får SvD:s bragdjury något att bita i.

Under strecket
Publicerad

Han var som en bläckfisk med bollsinne vid pingisbordet, kallade sin fru för ”snigeln” och tycktes för en ung grabb färdas genom livet med ett ständigt avväpnande leende på läpparna.
Gav man honom en boll log han bara ännu bredare.
Att den storvuxne farbrorn, ”Benke” Lönnberg, dessutom hoppat tresteg och 1952 knipit ett SM-brons på Stadion med längden 14,74 förstärkte bara ytterligare idolskapet.
Tanken gick till den gamle liraren, som med ålderns rätt (82) klivit upp ur gropen, när Christian Olssons fotproblem förstärktes.

Människokroppen känns inte som gjord för den gren som redan 1936 vid OS i Berlin framför ögonen på Adolf Hitler såg japanen Tajima studsa iväg 16 meter jämnt.
Hur antika barfotaatleter långt före rullatorns tid kände sig i lederna på ålderns höst törs man knappt tänka på.
När Christian Olsson efter att ha träffat plankan med sin högerfot synkroniserar ben, höfter, bål och armar för nästa markkontakt är trycket på den åter utsatta högerfoten cirka 600 kilo.
Det måste vara som att
ha en flodhäst på ryggen.
Knän och höfter riktigt rister av påfrestningen.
Det är inte konstigt om kroppen säger ifrån.

Annons
Annons
Annons