Recension

Duktiga flickors revanschFlicka, var duktig – och stolt!

Birgitta Ohlsson hyllar utifrån sin självbiografi den befriande drivkraft och energi som finns i viljan till att vara duktig. Det är smart och peppande, men också på gränsen till floskulöst, tycker Lina Kalmteg.

Under strecket
Publicerad
Birgitta Ohlsson kunde läsa redan när hon började första klass.

Birgitta Ohlsson kunde läsa redan när hon började första klass.

Foto: Forum
Annons

”Vilken nytta kan hon ha av den”? Jag skriver det i marginalen. Funderar på hur en bok av en omstridd, liberal riksdagsledamot och tidigare EU-minister kan tänkas landa inför den stundande valrörelsen. Sedan klottrar jag i stället utropstecken på var och varannan sida, ”Identifikation!”.

Vi är säkert många som känner igen oss i Birgitta Ohlssons berättelse om sin uppväxt. Som att hon fick lida av att hon kunde läsa redan när hon började skolan och fick höra att hon var en plugghäst för att hon läste på inför proven, att hon var för duktig. Det är dessa duktiga flickor Birgitta Ohlsson vill ge upprättelse och uppvärdera för ett mer jämställt samhälle: ”Låt den kvinnliga bokmalen, plugghästflickan och den högpresterande supernördtjejen bli en hjältinna för bägge könen.” Själv har hon gått från att vara en timid ”kuddflicka”, som lärare använde för att lugna ned klassens stökiga killar, till att våga stå upp i frågor och till och med gå emot det egna partiets linje, som när det gällde FRA-lagen eller asylpolitiken.

Annons
Annons
Annons