”Sorgearbete”Flerstämmig sorgesång om förlust och saknad

Berit Lindfeldt, ”Svart knut”, 1985.
Berit Lindfeldt, ”Svart knut”, 1985. Foto: Jean-Baptiste Béranger

Sorg är höstens ämne på Bonniers konsthall. Utan att tränga sig på förmedlar de enskilda konstverken att sorgen, hur individuell den än är, är något vi alla delar. Joanna Persman ser en utställning som är gripande utan att bli sentimental.

Under strecket
Publicerad
Lena Cronqvist, ”Vita ark”, 2001. Olja och tempera på duk.

Lena Cronqvist, ”Vita ark”, 2001. Olja och tempera på duk.

Foto: Per-Erik Adamsson
Nadine Byrne, ”Klädsel för resa längs med floden Styx”.

Nadine Byrne, ”Klädsel för resa längs med floden Styx”.

Foto: Jean-Baptiste Béranger
Jonas Dahlberg, ”Music box”, 2015. Videostillbild.

Jonas Dahlberg, ”Music box”, 2015. Videostillbild.

Foto: Jonas Dahlberg
Jennifer Loeber, ”Chanel”, 2014.

Jennifer Loeber, ”Chanel”, 2014.

Foto: Jennifer Loeber
Annons

Vart tar kärleken vägen när de vi älskar dör? Blir sorgen mindre när den är delad eller växer den sig ännu starkare? Kommer sorgen någonsin att gå över eller lär man sig bara att leva med den?

Sorgearbete är temat för den nya grupputställningen på Bonniers konsthall. Den är gripande utan att vara sentimental. För visst är det ett ömtåligt ämne som vi alla utan undantag på ett eller annat sätt kan relatera till. Själva uttrycket för sorg kan ju som bekant vara kulturellt betingat, från återhållsamt till intensivt. Det gemensamma för de verk som visas på Bonniers konsthall är att de är skapade direkt ur eller under sorgearbete. I övrigt skiljer de sig sinsemellan i fråga om teknik och formspråk.

Annons

Mer från Startsidan

Annons
Annons