Fler och bättre betyg stöder nykomna

Under strecket
Publicerad
Annons

Kolumn | Skolans framtid
Två av valrörelsens stora ämnen, integration och skolan, kom i blixtbelysning i förra veckan (DN 19-20/9). Reportern Cecilia Bodström kunde visa att bara hälften av nyinvandrade ungdomar lyckas komma vidare till gymnasiet. Även efter fem, sex, sju år i Sverige är det över 30 procent som inte klarar sig.
Resultatet är svårt att smälta. Porten till ett svenskt gymnasium är generöst öppnad, internationellt sett. Att så många inte klarar sig måste ses som ett stort misslyckande för en skolpolitik som säger sig värna om de svaga, och ändå verkar att ständigt misshandla just dessa.
Vad vi kan göra? Kan vi kanske lära av någon annan?
Det finns ett land i världen som råkar ha som specialitet just snabb kulturell assimilering.
Det landet heter USA.

Denna märkliga kontinent hade aldrig blivit världens ledande ekonomi om inte dess nya medborgare, de enda människor man haft utöver urinvånarna, hade fått goda chanser att klara både skolsystem och arbetsliv.
Utan att idyllisera det
gigantiska och mångfacetterade amerikanska utbildningsväsendet kan man ändå glädjas åt den levande Benettonannons som möter en på campus som t ex University of California i Irvine. Ett myller av människor, som fullständigt självklart pluggar och roar sig tillsammans.
De har alla gått i ett skolsystem som skiljer sig från det svenska genom större tydlighet och struktur, mer betoning på självförtroende och träning att tala inför publik. Och så får de betyg. Från första början.
De kommer flera gånger om året, och den takten gör att dramatiken släpper, eftersom det går snabbt att förbättra sig. De kompletteras av samtal med lärare flera gånger om året, både med och utan elever.
Om amerikanska lärare fick se ett svenskt betygssystem skulle de slås av andefattigheten och den ensidiga betoningen av kunskapsmål.

Annons
Annons
Annons