Recension

Fleetwood MacOtrendigt tunggung

Något trendigt baleariskt vågskvalp blir det dessvärre inte när Fleetwood Mac gästar Sverige för första gången på 19 år. Tvärtom är det ett mestadels stabbigt tunggung som strömmar till den brokiga skara människor som fyllde Globen i helgen.

Under strecket
Publicerad

Fleetwood Mac på Globen. Mestadels stabbigt tunggung, enligt SvD:s recensent.

Foto: ADRIAN PEHRSON
Annons

Fleetwood Mac har utökat sin publik sedan de var här senast, för 19 år sedan. Den brittisk-amerikanska gruppens softa 70-talsproduktion har införlivats med andra arkeologiska fynd på den alltid lika föränderliga klubbmusikscenen, något som gjort dem till ännu ett gammalt namn att droppa för unga hipsters.

Något trendigt baleariskt vågskvalp blir det dessvärre inte för den varierade skara människor som fyllt Globen denna lördagskväll. Tvärtom är det ett mestadels stabbigt tunggung som strömmar ut. Fast inte det bluesrockiga tunggung som präglade gruppens första upplaga på 60-talet, när gitarristen Peter Green fortfarande var en frisk man. Snarare handlar det om en oförmåga att reproducera det eleganta och framgångsrika kaliforniska groove som gruppen finslipade i Los Angeles-studior under 70-talet. I fina låtar som Dreams och Sara – där bandet ligger som närmast västkustrocken – hittar man nästan fram till det svävande groove som förtrollat såväl hipsters som svenska studiomusiker, men det är bara två av 23 låtar i en nästan två och en halv timme lång konsert.

Annons
Annons
Annons