X
Annons
X

Birgitta Holm: Fjättrad vid uppdraget att uttolka tårarna

Man märker när man läser om Olof Lagercrantz böcker hur väl man minns dem. Vilken skärpa och enkelhet de är skrivna med, och ändå så innehållsrika. Mycket handlar det nog om bilderna. När Lagercrantz vill uttrycka sin litenhet inför uppdraget att skriva om Dantes "Den gudomliga komedin" liknar han sig vid en lantlig telefoncentral tagen i anspråk av en stormakts armé. Eller när han vill beskriva de litterära vinster som Marcel Proust gör genom att inte komma ut ur garderoben med sin homosexualitet och skriver: "Proust liknar en man med en ofantlig svart penningsumma som söker en utväg att tvätta den ren. För att skydda sig utfunderar han sällsamma trick."

Bestämt har det också att göra med kompositionen. Böckerna är som romaner, man slukar dem och först efteråt ser man hur skickligt uppbyggda de är. Eller snarare, ämnet väljer formen. De biografiska böckerna, Krusenstjerna, Dagerman, Strindberg, Ekelöf, är kronologiska berättelser, men nära inpå, med subtila förflyttningar mellan perspektiv inifrån och
utifrån. Det är därigenom som de blir så oerhört gripande. Verkböckerna, Nelly Sachs lyrik, Prousts romansvit, Joyces "Odysseus", Dantes "Komedi", Conrads "Mörkrets hjärta", är vandringar in och ut i rum, nedslag i texten och livsfrågorna.

Annons
X
Annons
X
Annons
X