Annons
X
Annons
X
Litteratur
Recension

Laxfiske i Jemen Fiskande schejk blir njutbar satir

Laxfiske i Jemen

Författare
Genre
Övrig

Förlag: BrombergsOrginal titlel: Salmon Fishing in the Yemen, 2007Övrigt: Övers: Jan Wahlén

Kan man plantera in lax i Jemen? Kan man få laxen att söka sig uppför floderna? Skulle någon ens komma på idén? Jag har inte en aning om varför eller hur det gick till när den brittiske författaren, laxfiskaren och, antar jag, excentrikern Paul Torday kläckte idén. Men jag njuter likväl av hans debutroman Laxfiske i Jemen, som handlar om hur en jemenitisk schejk, som lärt sig fiska lax på sin egendom utanför Inverness, lejer en marinbiolog, expert på fiskefrågor, för att plantera in lax i hemlandet.

Fiskeexperten, Dr Alfred Jones, är en tillgiven karikatyr på den prudentlige rationalisten och vetenskapsmannen, främmande för allt man inte kan göra laboratorieexperiment med. Han är följaktligen gift med en ruskig Snörp-Fia, en bankkarriärist för vilken deras gemensamma liv blott är ett ekonomiskt projekt. Till en början är han naturligtvis ytterst skeptisk mot projektet, men veknar i mötet med schejken som får honom att tro på trons betydelse och undrets möjlighet och med den unga kvinnan som sköter det ekonomiska, Harriet med det Wodehouse-artade efternamnet som alla sväljer, som får honom att inse att det även finns kärlek bortom inkomstkalkylerna.

Paul Torday har skrivit en kollageartad må bra-roman. Han blandar dagboksanteckningar med förhör, mail-växlingar, brev, parlamentsdebatter och utdrag ur en politisk politruks tilltänkta memoarer. Romanen drar också åt skilda håll. Den är satirisk i sin skildring av politikernas skiftande inställning till laxprojektet, men den speglar också den klassiska orientalismens romantiska sida i sin bild av hur schejken får rationalisten att ompröva sin livssyn och den renodlar den psykologiska relationsrealismen i det möjliga triangeldramat, där Alfred inte kan låta bli att jämföra Harriet med sin fru, hela tiden till den senares nackdel:

Annons
X

”Varför var det så fel att bära en elegant vadlång klänning i stället för ett plagg som såg ut som om det hade designats av en medlem i kinesiska kommunistpartiets ungdomsförbund?”

Jag ska inte berätta hur det går, mer än att Paul Torday med elegans, medkänsla och blott ibland alltför spetsig satirisk udd fogar samman de skilda linjerna i en bok som gjord för avslappnad sommarläsning.

Annons
Annons
X
Annons
X
Annons
X