Recension

Coraline och spegelns hemlighetFint animerad fasa

Under strecket
Publicerad
Annons

Henry Selick gjorde Tim Burtons dockanimerade Nigthmare before Christmas 1993. Den taggiga och kantiga stilen från den (och gotiska Corpse bride, som Selick inte gjorde) känns igen. Under de synbart runda ytorna lurar ihåliga dödskallar och knotiga skelettdelar. Av de tre filmerna är nog den här den svartaste, en riktig mardröm för såväl barn som vuxna. Coraline flyttar in i ett kråkslott på landet med sina föräldrar, båda stängt upptagna framför varsin dator. Maten de lagar är oaptitlig och inredningen på fallrepet. De har helt enkelt inte tid för familjeliv.

I källaren bor två äldre systrar som liknar Bette Davis och Joan Crawford i skräckfilmen What ever happened to Baby Jane? Längst upp bor den påstrukne cirkusartisten Bobinsky. En dag hittar Coraline en liten dörr i väggen, som leder in till en parallellvärld, precis likadan som hennes egen, inklusive mamma och pappa och grannar, bara så mycket bättre, vackrare och roligare. Inte konstigt att Coraline dras till den. Men det finns naturligtvis en hake.

Annons
Annons
Annons