X
Annons
X
Recension

Ingenting har hänt Finstämd ton som räcker långt

Det bästa som kan hända mig är ingenting. Den som tänker så är Julia, huvudperson i
Katja Timgrens nya roman
Ingenting har hänt . Sju år gammal flyttar Julia med sina föräldrar och sin lillebror till en liten norrländsk kustby. Där växer hon upp, alltmer innesluten i sig själv. Försiktig och tillbakadragen, utstött i skolan, med allt sämre kontakt med sin bästis och med föräldrar som inte märker att något inte stämmer. Julia har satt sig själv på sparlåga och lever i en enda lång nerskruvad väntan på någonting annat. På exakt vad vet inte ens hon själv – hon har till och med glömt bort att det är vänta hon gör.

Katja Timgren debuterade för fem år sedan med romanen "Det jag inte säger", för vilken hon belönades med Slangbellan för årets bästa barn- och ungdomsroman. Även där står en tystlåten norrlandsflicka i centrum, med samma sorts trista, händelselösa liv som Julia – tills det kommer en ny tjej till skolan, en flicka som hon förälskar sig i. Detta inträffar även i den nya romanen, som alltså i mångt och mycket återberättar samma historia som debuten, även om Timgren denna gång skriver för en vuxenpublik.

Annons
X
Annons
X
Annons
X
Annons
X