Annons
X
Annons
X
Smeknamn

”Finns det fler tjejer som kallas Micke?”

”Många visste inte vad jag egentligen hette”, skriver en läsare. En annan såg mängden smeknamn som ett mått på populäritet. Här är läsarnas egna berättelser efter Idagsidans artikel om smeknamn.

Personerna på bilden har inget samband med texten.

Foto: Hasse Holmberg/TT Bild 1 av 1

Bild 1 av 10

Personerna på bilden har inget samband med texten.
Personerna på bilden har inget samband med texten. Foto: Hasse Holmberg/TT

Jag är döpt till Monica men har i hela mitt liv kallats för Micke av familjen. När min mormor såg mig för första gången sa hon: ”Hon ser ut som en liten micke mus”. Det är den förklaring till mitt smeknamn som jag fått av mina föräldrar.

Nu är jag 66 år och i dag är det bara mina bröder och deras familjer, plus alla småbarn som finns runt mig som kallar mig Micke, det är lättare att säga än Monica när man börjar prata. Jag har dock alltid undrar om det finns fler tjejer i landet som kallas Micke.

Monica

Annons
X
Annons
X

Personen på bilden har inget samband med texten.

Foto: Jessica Gow / TT Bild 1 av 1

Bild 2 av 10

Personen på bilden har inget samband med texten.
Personen på bilden har inget samband med texten. Foto: Jessica Gow / TT

Dubbel identitetskänsla med olika smeknamn

Intressant med smeknamn. Verkar vara så betydelsefullt men också känsligt för oss beroende på hur det används. Jag döptes till Carin Margareta, men har alltid kallats Sassa. Har inget minne av att min familj använde Carin när jag var liten. Det berättades för mig att min morfar kallade mig för Kajsa vilket jag inte kunde säga då som 2-3 åring. Från mig uttalades det istället som Tjatja och i familjen blev det Sassa. Är helt och klart min bekväma identitet.

Kändes så märkligt när lärarna kallade mig Carin men kompisarna sa Sassa. Blev en dubbel obekväm identitetskänsla. Tror jag väntade många år med att be lärarna använda smeknamnet. Jag la till namnet i folkbokföringen som 20+are. Det finns ju några med det namnet i Sverige och jag är mycket nyfiken på hur det kom till för alla de andra.

Sassa

Annons
X
Annons
X
Foto: Henrik Montgomery / TT Bild 1 av 1

Bild 3 av 10

Foto: Henrik Montgomery / TT

Många visste inte vad jag egentligen hette

Jag heter Jozsef och är 58 år. Mitt smeknamn var Bomben. Jag fick det som liten av mina äldre bröders kompisar. Jag föll ner från ett träd och sa inget varpå någon sa Bomben. Hade det ända tills jag började jobba i 18-års åldern. Mina kompisar från förr säger fortfarande Bomben när vi träffas eller över nätet. Helt okej. Tror inte många visste vad jag egentligen hette när jag var yngre.

Jozsef

Stäng

SvD:s NYHETSBREV – dagens viktigaste nyheter direkt i mejlkorgen

    Anmäl dig här kundservice.svd.se
    Annons
    X
    Annons
    X

    Personen på bilden har inget samband med texten.

    Foto: Nina Varumo Bild 1 av 1

    Bild 4 av 10

    Personen på bilden har inget samband med texten.
    Personen på bilden har inget samband med texten. Foto: Nina Varumo

    Är 82 men kallas fortfarande för Lillan

    Jag heter Gertrud Linnea Mattsson, född Sandquist, och är 82 år. Min tvillingsyster Vega Ulrika Jernberg, född Sandquist, vägde 2,2 kg och var en timme och 20 minuter äldre än jag. Jag vägde 2 kg. När vi var små kallades vi därför Ullan och Lillan. Jag kallas fortfarande för Lillan av släkt och vänner. Jag har kvar en klänning, från 1934 när jag föddes, som är broderad med Lillan. Jag har också två haklappar där det är broderat Lillan. Det tycker jag är kul.

    När jag jobbade kallades jag för Gertrud men annars är det Lillan som gäller. Jag svarar alltid i telefon som Lillan.

    Lillan

    Annons
    X
    Annons
    X
    Foto: Tomas Oneborg Bild 1 av 1

    Bild 5 av 10

    Foto: Tomas Oneborg

    Kallas för Kringlan

    Efter att ha bott i Södertälje några år blev jag kallad "Kringlan" när jag återvände till min födelsestad Västerås. Det var några av pojkarna i läroverkets klass 4.5 som tyckte att de hittat på ett bra namn till mig. Alla från min skoltid kallar mig fortfarande för Kringlan ...

    Birgitta

    Annons
    X
    Annons
    X

    Personerna på bilden har inget samband med texten.

    Foto: Doug Houghton / Alamy Stock Photo Bild 1 av 1

    Bild 6 av 10

    Personerna på bilden har inget samband med texten.
    Personerna på bilden har inget samband med texten. Foto: Doug Houghton / Alamy Stock Photo

    Många smeknamn ett mått på popularitet?

    När man har ett så långt namn som Katarina, tror man det ska inbjuda till allehanda smeknamn. Men det har bara varit enstaka kamrater i skolan som kallat mig Katta. Jag var nog lite avundsjuk på de som hade många och/eller flitigt använda smeknamn, eftersom jag såg det som ett mått på popularitet.

    Men när jag var liten, på 40-talet, hände det ibland att min pappa kallade mig Katalia (betoning på andra stavelsen) och det är ett namn som jag fortfarande känner mycket för! Jag har nu ett barnbarn på 9 år som heter Katarina och henne kallar jag gärna Katalia. Hon verkar också tycka om det! Visst är det ett trevligt namn?

    Katarina

    Annons
    X
    Annons
    X
    Foto: Christine Olsson / TT Bild 1 av 1

    Bild 7 av 10

    Foto: Christine Olsson / TT

    Hade ingen kille – fick smeknamnet Mårten

    Under tiden jag spelade fotboll (mellan jag var 8 och 17 år gammal) hade jag många olika smeknamn, ofta olika varianter på mitt efternamn. Dock var det en period då jag kallades Mårten efter att en äldre lagkamrat hade retats med mig och frågat om jag inte hade någon kille, då hade en av mina närmare vänner i laget dragit till med att jag visst hade en kille och att han hette Mårten. Det fastnade och jag fick heta Mårten (lite härligt utdraget med betoning på "å") i flera månader.

    Linnéa

    Annons
    X
    Annons
    X

    Tvillingarna Lolle och Nenne.

    Foto: Privat Bild 1 av 1

    Bild 8 av 10

    Tvillingarna Lolle och Nenne.
    Tvillingarna Lolle och Nenne. Foto: Privat

    I skolkatalogen stod våra smeknamn inom parantes

    Roligt att läsa Er artikel om smeknamn. Jag Karl-Lennart och min tvillingbror Lars-Olof Herlin växte upp i Äppelviken/Bromma på 1930-talet och med våra långa förnamn blev det inte lätt att lära in dessa. Jag Karl-Lennart kallade mig för Nenne och min bror kallade sig Lolle. Vi gav oss helt enkelt själva våra smeknamn.

    Nenne och Lolle blev ju de perfekta tilltalen och gäller än idag. Vi växte upp och blev så småningom uttagna i Bromma Läroverks Hockeylag och Djurgårdens pojklag och då passade ju våra smeknamn perfekt. Till och med i Bromma Läroverks skolkatalog stod våra smeknamn inom parentes. Ingen i Bromma visste vilka Karl-Lennart eller Lars-Olof Herlin var. Nenne och Lolle var vad som gällde. Lolle föddes dagen efter undertecknad och vi fick var sin födelsedag.

    I familjekretsen kallas jag alltid Nenne men annars alltid bara Lennart.

    Lennart

    Annons
    X
    Annons
    X
    Foto: Robert Henriksson Bild 1 av 1

    Bild 9 av 10

    Foto: Robert Henriksson

    "Jag inte tyckte om mig själv eftersom jag inte tyckte om mitt namn"

    När det var dags att hitta passande namn till vår barn var det oerhört viktigt för mig att vi hittade namn som vi inte skulle göra om till smeknamn. Under hela min uppväxt och en bit upp i vuxen ålder har jag aldrig tyckt om mitt eget namn. Jag har inte kunnat sätta ord på det förrän jag fick hjälp i terapi att få ihop pusslet. Mina föräldrar eller syskon har aldrig använt mitt riktiga namn, endast två smeknamn som jag egentligen inte heller tyckte var fina (det som mina föräldrar använder är riktigt gräsligt, jag kan knappt säga det idag till någon). Jag använde det ena av dem under skoltiden men jag var aldrig riktig bekväm med det. I efterhand kan jag se det som att jag inte tyckte om mig själv eftersom jag inte tyckte om mitt namn och mina föräldrar kunde väl inte heller tycka om det, annars skulle de väl använda det?

    En bit efter trettio började jag förlika mig med mitt riktiga namn eftersom min man nästan bara använde det. Och jo, det händer att jag använder smeknamn till mina söner, även om det är sällsynt. Jag har lärt mig att man kan använda ett smeknamn kärleksfullt även om jag uppfattade mina som fula och en ersättning till mitt riktiga som var ännu värre.

    Jag tror helt enkelt att de inte hade något flicknamn på listan när jag föddes som deras andra dotter. De skulle ha en son som kunde ta över gården och så kom jag. Min faster sa en gång: "Tänk att alla var så besvikna när du föddes”.

    Medelålders kvinna

    Annons
    X
    Annons
    X
    Foto: Tor Johnsson Bild 1 av 1

    Bild 10 av 10

    Foto: Tor Johnsson

    Kände mig stor – ville inte kallas Lillan

    När jag föddes var jag familjens yngsta, en liten sladdis och kallades därför Lillan.

    1947 fyllde jag 10 år och fick ett telegram från min 14 år äldre bror; "Lillan gratuleras på 10 års dagen". Då tyckte jag att det fick vara slut med att kallas Lillan! Jag kände mig stor!

    Elinor

    Annons
    Annons
    X
    Annons
    X
    Annons
    X