Annons
X
Annons
X

Synnöve Clason: Finns det en borgerlighet utan borgare?

(uppdaterad)

När Thomas Mann lät handelshuset Buddenbrook gå under skildrade han slutet på en epok. Men var står borgerligheten i dag? I en ny tysk antologi skärskådas begreppet i den västerländska kulturen.

UNDER STRECKET

Vad förenar Muhammed Yunus, Oprah Winfrey och Barack Obama? Megakarriären, stjärnstatusen, makten? Att de står för något nytt i det globala samhället? Det faktum att ingen av dem är européer? Allt detta, men också något annat som denna artikel skall handla om.

Muhammed Yunus är mannen bakom mikrokrediterna, bankgrundaren som skapat ett nätverk av för närvarande över 2300 filialer som sammantaget givit mer än sju miljoner krediter i de fattigaste av jordens länder. Här kommer Brechts kvicka högersväng mot det borgerliga samhällets ursynd på skam: vad är ett bankrån mot att grunda en bank? Förmodligen skulle ”Tolvskillingsoperans” författare inte vara nöjd med fredspristagarens prestation, Yunus sätt att mot alla odds – stater, affärsbanker, internationella biståndsgivare och penninghandlare på lokalnivån – ge världens fattigaste en chans att bli självförsörjande. Trots allt rör det sig ju om ett alternativ inom kapitalismen, inte ett alternativ till den. Genom att föra in ett urborgerligt tänkande i traditionellt ickeborgerliga områden och låta framför allt kvinnorna, dessa familjens karyatider, bli låntagare, har han bidragit till en småskalig marknadsekonomi som möjliggjort överlevnad och till och med klassresor för miljontals människor. Systemet innebär stimulans i ordets dubbla mening men också konkurrensutsättning. Det är alltså inte riskfritt. Poängen är att det är öppet för alla, vilket i princip är en klassiskt borgerlig komponent. Sedan Grameenbanken startade i Bangladesh på 1970-talet har själva konceptet skapat ett världsomspännande och dynamiskt skikt av småhandlare och småhantverkare. Men också av förlorare, vilket dokumenterades nyligen i SVT:s Uppdrag granskning.

Sociologiskt sett representerar Yunus och hans klientel
entreprenörerna. Och Oprah Winfrey? Jag skall återkomma till henne – och till Obama, som var och en gjort sin form av klassresa, om än av ojämförbar kaliber. Som representanter för en borgerlig värdegrund saknar de inte prototypiska drag.

Annons
X

Detta hävdar den tyska sociologen Joachim Fischer i en nyutkommen antologi med titeln
Bürgerlichkeit ohne Bürgertum. In welchem Land leben wir? Utgiven av
Heinz Bude,
Joachim Fischer och
Bernd Kaufmann (Wilhelm Fink Verlag, 231 s). I den diskuterar en rad samhällsvetenskapliga forskare den så kallade nya borgerligheten, ett fenomen som häftigt debatterats i tyska medier under det senaste decenniet och inte verkar upphöra att engagera. Bokens titel motiveras av att den tyska terminologin möjliggör en fruktbar skillnad mellan ”borgare” och ”borgerlighet”. Kan det finnas en
bürgerlichkeit (en borgerlig livsstil) utan ett
bürgertum (en sammanhållen grupp med likartade intressen och avgränsningar mot andra samhällsskikt)? Essäerna bygger på en rad konferensföredrag som hölls sommaren 2007 på initiativ av sociologer i Dresden respektive Konstanz. Ur olika synvinklar diskuteras huruvida den nya borgerligheten innebär ett trevande efter gamla mönster eller om det snarare rör sig om fluktuerande livsstilstrender utan strukturellt definierbara bärare, en klass utan klasstillhörighet.

I sin fascinerande studie, volymens sista men utan tvekan tyngst vägande bidrag, utgår Fischer från wendeåret 1989 och den skrotning av gamla föreställningar och begrepp som han anser att Berlinmurens fall, denna världshistoriska
turn, måste innebära för teoribildningen inom hans ämne. Jag lämnar hans argumentation därhän och väljer att ge utrymme åt Fischers beskrivning av de borgerliga kodernas förskjutning under de senaste 20 åren.

Likt läromästaren Max Weber söker sig Fischer till historien för att bättre förstå sin egen tid. Nu handlar det om de uttryck det vinnande konceptet, det fria utbytet av varor och tjänster, tagit sig sedan 1900-talets totalitära samhällsexperiment kollapsat.

Stäng

PERFECT WEEKEND – Nyhetsbrevet från SvD Perfect Guide som håller dig uppdaterad på de senaste samtalsämnena inför helgens middagar.

    Anmäl dig här kundservice.svd.se

    I den ”occidentala” medeltida staden fann Weber de första nycklarna till det tidiga 1900-talets borgerliga samhälle. Fischer utgår från det tidiga 2000-talet och illustrerar sin tes med några förgrundsgestalter i
    the global city.

    Oprah Winfrey är inte vald av en tillfällighet. I egenskap av mediefenomen lyfts hon fram som en prototyp på
    den självförkovrande människan. Rötterna till hennes talk show finner Fischer i det sena 1700-talets borgerliga salonger och den samtalskultur som där odlades i syfte att bilda och roa. Här var alla talanger välkomna, även om somliga av de unga männen uppenbarade sig i sin enda rock och gick hem till en oeldad vindskammare. I mer spektakulära former hade denna samtalskultur odlats i Paris allt sedan barockens glansdagar.

    I motsats till pionjären David Frost – och i viss mån Skavlan i vår egen tv-ruta – inkarnerar Oprah Winfrey det öppna samhällets möjlighet att lyckas
    och risk att misslyckas, framhåller Fischer. Winfrey var 29 år när hon – en afroamerikanska – 1984 framträdde som värdinna i ett lokalt soffprogram i Chicago. Verbalt skicklig, välutbildad och empatiskt lagd beredde hon plats åt ett annat Amerika på tv-skärmen. Så tillkom en medierad salongskultur med sociala förtecken i vilken marginaliserade medborgare fick tala ut om sina erfarenheter och lidanden. Det går att övervinna svårigheter och finna sin potential för frigörelse och personlig utveckling var det credo Winfrey och hennes stab förmedlade. Lite Freud och lite Rousseau och lite Rilke (”du måste ändra ditt liv”) som Fischer uttrycker det. Hennes senaste projekt, som något yvigt kallats ”the book club that changed America”, är något så ambitiöst som ett försök att fostra en miljonpublik till individuellt ansvarstagande via läsning av god skönlitteratur.

    Om Barack Obama behöver knappast ordas. Men här gäller det synvinkeln. I sociologiska termer förkroppsligar han den tredje borgerliga principen,
    civilsamhällets självstyre. Fischer påminner om att Obama fostrades vid nordamerikanska skolor och elituniversitet och specialiserade sig inom författningsrätt, själva grundbulten i den amerikanska demokratin. Han arbetade både för näringslivet och i kommunala stödprogram bland Chicagos arbetslösa och socialiserades som ung vuxen in i frikyrkans självrannsakande personlighetskultur. Som bonus tillkom hans ovanliga uppväxt och etniska bakgrund. Allt detta bidrog till att Obamas kandidatur till presidentposten mottogs med entusiasm i en rad olika samhällen och trossamfund, både lokalt och globalt.

    Åter till rötterna: Webers självstyrande städer fick under nyare tid brottas med territorialstaten och dennas allt överlägsnare kompetenser. Ändå kom de att utgöra en förebild för hur stater borde styras. Dagens
    commercial-civil-creative society är ett barn av de principer som i opposition mot absolutismen formulerades av män som Adam Smith och Hegel, Tocqueville och Wilhelm von Humboldt. Släpp pengarna och begåvningarna loss men se till att hålla ett öga på dem! Samhällskontraktet blev ett styrmedel i kampen för maktfördelning och medborgerligt inflytande.

    I Benjamin Franklin och det sena 1700-talets Philadelphia ser Fischer de tre borgerliga principerna för första gången förenade i en och samma person. Detta nordamerikanska snille som var entreprenör och folkbildare, uppfinnare och föreningsgrundare, politiker och diplomat fick det gamla Europa att häpna. När ett annat universalgeni, Goethe, skulle skriva sin självbiografi tog han intryck av Franklins levnadsteckning.

    Under 1800-talet förändrades individens förhållande till såväl politik som estetik. Konstnärer och intellektuella som impregnerats av influenser från upplysning och romantik drabbades av en kluvenhet som inte precis hade belastat adeln. Samhällskritiken tog fart inifrån de egna leden. Faktum var att de besuttna utgjorde en ö i ett hav av nödlidande lant- och industriarbetare. Under 1800-talet växte misstänksamheten mot pengarnas makt och kapitalismen spåddes en snar undergång. Hos de mer sensibla av förlorarna tröt självförtroendet. När Thomas Mann låter handelshuset Buddenbrook gå under tecknar han ett för sin tid prototypiskt fall. Men också för vår tid. När kraften och hungern sinar hos den som driver ett företag och ansvarar för en familjs ve och väl övergår initiativet till konkurrenten och marknadskrafternas benhårda regler slår till.

    Borgerlighet på 2000-talet kräver en ny form för autonomi och självdisciplinering, menar Fischer. ”Anställbarhet” innebär i dag social och teknisk kompetens snarare än dygder som plikt och ordning. Bland de nedärvda moraliska föreställningarna väljer unga talanger att följa dem som tjänar deras
    projekt. I den meningen finns det en ny borgerlighet, en ny uppsättning koder att ta till sig såväl inom arbetslivet som i det privata relationsbyggandet.

    Så här kommenterar Fischer avslutningsvis de fyra krafter som genererar tillväxt och kulturellt kapital:
    Konsumismen driver kapitalismen framför sig och skapar välstånd i breda kretsar. Allt fler medborgare tar risker i form av aktiespekulation, skuldsättning och hotande insolvens.
    Mediesamhället implementerar borgerliga tankestrukturer och en gemensam värdegrund hos breda skikt av befolkningen. Klassiska affekter spelas upp, verbaliseras och didaktiseras. Kritik, dialog, ironi, lek och tävlan – vad är det annat än nya varianter på de borgerliga vardagsrummens charader och kunskapsmätningar. Vem kan flest geografiska namn på T? Framför datorn har varje medborgare numera sina egna uppslagsverk. Wikipeda, Google och encyklopedier på nätet stimulerar kunskapssökandet, universiteten har blivit var mans skola och denna tidnings understreckare finns kvar. Vad mer kan man begära?

    Den virtuella samvaron innebär inget allvarligt hot mot traditionellt umgänge. Trots nätrevolutionen har den fysiska platsen, framför allt i stadskärnorna, förblivit samlingsställen för kompakt meningsyttring, protest och revolt världen över.
    Familjens död är en omhuldad myt men äktenskap och familj utövar fortfarande den största strålkraften i samhällen som de europeiska och nordamerikanska, där individens emancipation kommit längst. Till detta
    bidrar kvinnornas fulla integration i borgerligheten. Rätt till egendom och kredit, till bildning och karriär, till politisk och kulturell makt, till hem och familj är numera villkor de delar med männen.

    Fischers teser tarvar en kritisk reflektion. Är det inte ett hån att tala om de borgerliga värdenas genombrott på ett globalt plan så länge människornas skapande potential lamslås av krig, våld, flykt och ständiga naturkatastrofer? Tyr sig en sådan verklighetsbild inte till drömmar om en skön ny värld? Yunus skulle säga: människan skapar sitt öde. Hon behöver bara lite hjälp uppifrån. Ungefär så sa Olof Palme.

    När debatten om borgerlighet och borgare – ett ord som den svenska socialdemokratin gjort till ett skällsord, medan hälsningsfrasen ”liebe Bürgerinnen und Bürger” etablerats allmänt i tyska församlingar och massmedier – har blivit så intensiv just i Tyskland är det för att den inkluderar en rad andra diskurser, menar Heinz Bude i bokens inledning: vänsterns kris, De grönas utveckling till ett storstadsparti, den chockvåg som finanskrisen utlöste, framväxten av en ny underklass, integrationsproblemen, ropen på allmän hyfs, lag och ordning och nu senast kravet på solidaritet med finansiellt kollapsade EU-stater – allt detta känns förvisso igen även i vårt land. Det som gör den tyska debatten speciell är de ständiga hänvisningarna till årtalen 1933–45, 1968 och 1989.

    Synnöve Clason
    är professor emerita i tyska vid Stockholms universitet.

    Annons
    Annons
    X
    Annons
    X
    Annons
    X