X
Annons
X

Tom Hedlund: Finlandssvensk lyrik är förföljd av nonchalans

Vid sidan av Runeberg och 20-talsmodernisterna har den finlandssvenska litteraturen oftast behandlats som ett mer eller mindre märkvärdigt reservat. Den omfångsrika lyrikantologin ”Den finlandssvenska dikten” är således en litterär händelse av vikt, men präglas tyvärr av ogenomtänkt och slarvig redigering.

Publicerad

Utan det finlandssvenska inslaget skulle den svenskspråkiga lyriken vara avsevärt fattigare än den nu är. En dominerande gestalt som Runeberg låter sig svårligen tänkas bort och den på olika sätt modernistiska lyrik som skrevs på svenska i Finland under 1910- och 20-talen har blivit impulsgivande också för den rikssvenska lyriken.

”Det finns ingen finlandssvensk modernism, endast finlandssvenska modernister”, hävdar Torsten Pettersson en smula tillspetsat i ”Gåtans namn. Tankens och känslans mönster hos nio finlandssvenska modernister”, som kom ut i våras. Naturligtvis har han ur en synvinkel rätt: Edith Södergran, Hagar Olsson, Gunnar Björling, Elmer Diktonius, Rabbe Enckell, Henry Parland och ytterligare några författare är var och en originella företrädare för det diffusa begrepp som kallas modernismen.

Annons
X
Annons
X
Annons
X
Annons
X