Annons

Henrik Meinander:Finland och konsten att överleva i kläm mellan öst och väst

Att Finland överlevde 1900-talet som en självständig nation berodde till stor del på den välavvägt pragmatiska säkerhetspolitiken. Denna pragmatism lever alltjämt kvar i förhållandet till Nato: dagens stora fråga är inte nödvändigtvis om man ska bli medlem, utan snarast när detta kommer att ske.

Under strecket
Publicerad

När Finland i likhet med Sverige den 1 januari 1995 anslöt sig till Europeiska unionen kändes det för mången finländare som en vid historisk cirkel hade slutit sig. Äntligen, efter flera seklers kamp för att förbli en del av den västerländska civilisationen, hade Finland integrerats med en större makt, som upplevdes vara trygg och stå nära landets egna traditioner. Sensationen var onekligen svår att uttrycka i ord utan att hemfalla i patetiska liknelser. Men faktum är att de flesta finländare varken hade tid eller intresse att blicka bakåt. EU-medlemskapet medförde diverse konkreta omställningar och dessutom fick landets ekonomi i samma tider ett ordentligt uppsving. Glöm inte att det var under andra hälften av 1990-talet som Nokia kom att bli världens ledande producent av mobiltelefoner.

Finlands ofta nog så äventyrliga färd genom det tjugonde seklet berodde väsentligen på att landet var det västligaste landet i Östeuropa och det östligaste i Västeuropa. Landet kristnades från väst och förblev en integrerad del av det svenska riket i över 600 år. Samtidigt innebar dess geografiska läge invid Ryssland både ett konstant hot och en port till det kulturellt rika bysantinska Europa. Då Finland efter drygt hundra år som ryskt storfurstendöme blev en självständig republik i december 1917 tog denna pendelrörelse och därav föranledda försök till balansgång ingalunda slut.

Annons
Annons
Annons