Annons
X
Annons
X

Finland blickar inåt

Slopa euron, begränsa invandringen och avskaffa den obligatoriska svenskundervisningen. Populisten Timo Soini ser ut att göra ett succéval i Finland. Framgångar som applåderas av Sverige­demokraterna.

(uppdaterad)
Timo Soini formulerar sin EU-kritik med ett Meat Loaf-citat: ”I want my money back”, i en tidigare intervju med SvD.
Timo Soini formulerar sin EU-kritik med ett Meat Loaf-citat: ”I want my money back”, i en tidigare intervju med SvD. Foto: DAN NILSSON

STOCKHOLM-HELSINGFORS

– I want out!

Timo Soini gillar inte euron och formar händerna till en megafon. Han skriker så det ekar i den finska riksdagen som ligger öde och folktom under valkampanjen.

Annons
X

Hans röst hörs i hela Finland. Det är val om en vecka, och sedan flyttar Sannfinländarnas ledare från EU-parlamentet till riksdagen. Partiet fick 4 procent i förra riksdagsvalet, nu pendlar det mellan 16 och 18 i mätningarna.

Timo Soini kan mycket väl bli minister, och i förra veckan deltog han i en tv-sänd debatt mellan de fyra stora partierna som slåss om statsministerposten. Populisten – han kallar sig själv så – Timo Soini har satt den finländska konsensuskulturen i gungning.

Det börjar i Saarijärvi. Inte under nödvintrarna då diktens bonden Paavo inskärper den här moralen i sin hustru: ”blanda du till hälften bark i brödet, ty förfrusen står vår grannes åker”. Utan 1995, som var ett nödår för Timo Soino och några av hans närmaste män från det konkursade Landsbygdspartiet. De drog sig undan till en sportstuga, där de drack öl och pratade politik.

Stäng

PERFECT WEEKEND – Nyhetsbrevet från SvD Perfect Guide som håller dig uppdaterad på de senaste samtalsämnena inför helgens middagar.

    Anmäl dig här kundservice.svd.se

    I den där stugan i Saarijärvi förlöses det som ska få namnet Sannfinländarna, ett parti som i årets valrörelse har fått ett stort genomslag i en fråga som handlar om just solidaritet mellan grannar. Frågan är bara vem som ska betraktas som granne?

    Mycket av den finländska valdebatten har skett i skuggan av EU:s ekonomiska problem och den krisfond som euroländerna har tvingats skaka fram för att rädda Irland och skydda de krisdrabbade ekonomierna i Grekland, Spanien och Portugal. Det är detta Timo Soini syftar på när han formar sin megafon i riksdagshuset. Och sedan övergår till att citera Meatloaf:

    – Life is a lemon, I want my money back.

    Innan han bryter ut i ett väldigt skratt.

    Soinis och Sannfinländarnas linje är den här: Det ska inte blandas någon som helst bark i det finska brödet för att betala excesser i medelhavsländerna.

    ”Den blott tål att prövas, som en nödställd nästa ej förskjuter”, säger bonden Paavo. I Timo Soinis tolkning handlar det om nödställda finländare som har farit illa under krisen.

    Seppo Järvinen har fyllt 66 år och dansar sällan sedan han skadade knät. Han sitter bredvid dansbanan i aktern på Viking Mariella och dricker en fatöl. Orkestern spelar tango, men tar en paus för att lotta ut en flaska av det finländska ädelbrännvinet – Jaloviina. Järvinen och hustrun reser med båten till Stockholm ett 50-tal gånger om året. Han har röstat på Socialdemokraterna, men inte den här gången.

    –Timo Soinis parti kommer att få alla arbetarröster, därför att de vill förbättra arbetarnas situation, säger Seppo Järvinen.

    På många sätt förkroppsligar han bilden av Sannfinländarnas snabbt expanderande väljarbas. Den pensionerade målaren är oklanderligt klädd i en grå kostym. Mustaschen är välansad. Den vinröda slipsen är fäst med en slipsnål som det står Tjäreborg på.

    – Soini är som en ropande röst i öknen, säger Seppo Järvinen, och markerar sedan att det är något han vill ha tydligt översatt:

    – EU är en big bluff.

    Det var just i EU-valet 2009 som Sannfinländarnas lyft från populismens träskland till potentiellt regeringsparti började. Partiet steg som en raket och bäst raggade Timo Soini EU-väljare på orter där arbetslösheten är hög, och där Socialdemokraterna brukar vara starka.

    Seppo Järvinen säger så här:

    – Socialdemokraterna har flutit för mycket åt höger. Sannfinnländarna är ett parti för dem som inte har det så bra i livet.

    Finlands historia präglas av problem med grannar, svenskar och ryssar. När Sovjetunionen kollapsade och trycket från öst släppte verkade det frigöras ett sug mot väst. EU-kommissionen låter nästan – för att vara EU-kommissionen – förälskad i en beskrivning på sin hemsida.

    ”Finland har ansetts som en aktiv, men sansad, EU-medlem... Finlands rykte som EU:s mönsterelev bygger till stor del på fakta: Finland har införlivat EU-direktiv i sin nationella lagstiftning snabbare än genomsnittet.”

    Men kanske har det hänt något, eller är bilden av den finska kärleken till EU en förenkling? Folkomröstningen om EU-medlemskapet i oktober 1994, en månad innan svenskarna röstade ja, var sista gången som det finländska folkets åsikt om EU efterfrågades.

    Svenskarna nästan röt nej till euron i folkomröstningen 2003.

    –I Finland har det aldrig funnits någon ventil i EU-frågorna, konstaterar Ann-Cathrine Jungar som är docent i statsvetenskap på Södertörns högskola. Hon är född och uppvuxen i Jakobstad i Finland.

    –Euron baxades igenom med ett enkelt riksdagsbeslut, och politikerna gjorde en poäng av att Finland var förpliktigat att införa valutan, säger Jungar. Nu ser folk att det har gått bra för Sverige och Danmark som står utanför.

    Ann-Cathrine Jungar tycker att Sannfinländarna erbjuder förenklade lösningar i EU-politiken, men säger också, på tal om grannsolidaritet och bonden Paavo:

    –Solidariteten i EU är ju på elitnivå. Till exempel skulle östutvidgningen knappast ha kommit till stånd om medborgarna hade fått bestämma.

    Någonstans där i tomrummet mellan folk och elit har Timo Soini hittat sitt utrymme. Lyckas han exploatera det kan Finland förändras på en rad områden på söndag.

    •Sannfinländarna vill att Finland slopar euron och återinför marken.

    –Ett självständigt land måste ha sin egen valuta, säger Soini. Och Finland ska inte ta ökat ansvar för EU:s krisfonder.

    •Invandringen ska begränsas genom minskade flyktingkvoter från nuvarande 750 per år – vilket kan jämföras med att Sveriges tar emot knappt 2 000 kvotflyktingar. Snabbavvisningar på 24 timmar ska införas för ”tydligt grundlösa” asylsökande.

    •Avskaffa ”tvångssvenskan” som innebär att alla grundskolelever måste läsa svenska. Slopa också tjänstemannasvenskan, som innebär att blivande statstjänstemän ska kunna ge service på svenska.

    –Var här i världen måste alla lära sig minoritetens språk? frågar Soini.

    Finland ligger nära Sverige men den politiska kulturen är något helt annat. Här råder en sorts stabil konsensuskultur. Alla partier är goda grannar, och alla kan och vill regera med nästan alla andra. Statsministerposten roterar mellan Centerpartiet och Socialdemokraterna och någon gång Samlingspartiet, som är de finska Moderaterna.

    Den politiska grannsämjan gör det lätt för Sannfinländarna att utmåla de andra partierna som delar av samma etablissemang och folkfrånvända elit. Det blev ännu lättare när flera partier drogs in en korruptionshärva om hur de finansierat sina valkampanjer.

    Samförståndet bidrar också till att det politiska intresset i Finland är lågt: frustrerade väljare tycker sig sakna alternativ. Valdeltagandet är lägst i Norden och 2007 brydde sig bara lite drygt två tredjedelar om att rösta.

    Här kan Miljöpartiet regera med Samlingspartiet, Centern och Svenska folkpartiet i en regering som beslutar om mer kärnkraft. Vilket De gröna är emot och aktivt har motarbetat.

    Ville Niinistö är De grönas gruppledare i riksdagen, och gift med det svenska språkröret Maria Wetterstrand. Han skrattar när jag frågar om regeringen kandiderar för omval.

    – Nej, så gör man inte i Finland.

    Han säger att Miljöpartiet har haft framgångar i regeringen och pekar bland annat på den gröna skatteväxlingen och att kärnkraften inte får expandera utan satsningar på alternativa energikällor. De gröna är kritiska till den finska politiska modellen, med luddigt formulerade valmanifest som ska tillåta partierna att kompromissa och sätta sig i regering med vem som helst.

    Det finns tydliga drag av högerextremism, och till och med rasism i partiet
    Ville Niinistö är De grönas gruppledare

    Niinistö talar om en sluten konsensuskultur, som gör att medborgarna har svårt att förstå politiken och skillnaderna mellan partierna. Miljöpartiet vill se skarpare vallöften och tydligare besked i regeringsfrågan.

    De gröna är också ensamma om att utesluta ett regeringssamarbete med Sannfinländarna. Varför gör de det?

    – Det finns tydliga drag av högerextremism, och till och med rasism i partiet. Det vill ha ett stängt och intolerant Finland, och vi tror inte att det går att få ihop med vårt socialliberala och gröna Finland. Så varför inte säga det rent ut, frågar Ville Niinistö.

    Svenska folkpartiet står minst lika långt ifrån Timo Soini politiskt, men kan tänka sig att sitta i samma regering, som motkraft. Så kan man resonera i Konsensusfinland.

    – Sannfinländarna oroar mig. Annars skulle jag inte ha ställt upp, säger Jörn Donner som kandiderar till riksdagen för Svenska folkpartiet.

    Han tar emot i en av sina lägenheter, på Norra kajen i Helsingfors. Donner säger sig vara i bättre ”shape” än på tio år. Efter att ha opererats för cancer och slutat röka tar han bara en cigarett om någon bjuder.

    Efter lunch ska han flyga till Rom för att gå på fest hos ambassadören. I svensk offentlighet ses Donner ibland som en kedjerökande kulturell playboy, men den 78-årige filmaren, författaren och politikern är snarare en europeisk intellektuell. Sannfinländarnas snabba tillväxt har nu fått Donner att damma av politikerkostymen.

    –Timo Soini har blivit en medieälskling, och de tre stora partierna har varit oerhört tafatta inför hans framgångar.

    Vad är det som oroar?

    –Allt, svarar Donner och beskriver Sannfinländarnas kulturpolitik som en konservativ och nationalistisk avgrund och synen på EU som något liknade.

    I en debattartikel skrev Jörn Donnner att det inte är främmande att tala om rasism i samband med Sannfinländarna, eftersom partiet har ett horn i sidan till ”den svenskspråkiga minoriteteten och dess förmenta privilegier”.

    –Jag känner mig inte hotad. Men det finns ju krafter som ytterligare vill förfinska Finland. Många har svårt att förstå betydelsen av banden till Sverige. Det är dystert tycker jag, utomordentligt trist.

    Sedan Sverigedemokraterna tog sig in i den svenska riksdagen finns det besläktade, men sinsemellan ganska olika, populistiska partier i de beslutande församlingarna i Danmark, Norge, Sverige och Finland. De behandlas inte alls på samma sätt av de övriga partierna. Dansk folkeparti är sedan länge stödparti till den borgerliga danska regeringen och i Norge har Höyre öppnat för att regera ihop med Fremskrittspartiet.

    Den svenska isoleringen av Sverigedemokraterna är alltså ett undantag. En viktig förklaring är partiernas olika bakgrund: SD är ensamma om ha börjat som en rent rasistisk och högerextrem rörelse.

    –Populismen har en helt annan historia i Finland, säger Ann-Chatrine Jungar.

    Timo Soini har själv skrivit en magisteravhandling om nordisk populism, men säger att han är ”bättre som politiker är universitetsman”. Hans parti har sina rötter i ”vennamoismen”, uppkallade efter Landsbygdspartiets grundare Veikko Vennamo. Han myntade uttrycket ”folket vet nog” och bars en gång ut ur riksdagen när han vägrade sluta tala. Vennamo stod för en sorts lantligt uppror mot ”herrarna i Helsingfors” och kallade Finland för ”Kekkoslovakia” i protest mot president Kekkonens Sovjetanpassning.

    Veikko Vennamo och Timo Soini utvecklade ett far och son-förhållande och Soini blev partisekreterare. Soini har en lång historia i finsk politik och är bekant med de flesta.

    Ingen i Finland kallar Timo Soini för rasist, och han säger sig nu vara ”ganska nöjd” med invandringspolitiken. Men Soini vill samtidigt inte ta avstånd från partikamraten Jussi Halla-aho, som leder en högljutt invandringskritisk och antimuslimsk falang i partiet. Halla-aho hamnade 2009 inför rätta sedan han kopplat ihop islam med pedofili.

    Trots skillnaden i bakgrund jämförs Sannfinländarna ibland med Sverigedemokraterna. En man med examen i nordisk populism borde naturligtvis kunna resonera om detta. Men Timo Soinis vältalighet upphör precis just där.

    –Jag känner inte till Sverigdemokraterna, inte alls.

    Hur man än vrider och vänder på frågan går det inte att få något vettigt ur Soini. Men den distanseringen är inte ömsesidig. På andra sidan Östersjön följer Sverigdemokrater i partiets inre krets med stort intresse utvecklingen i Finland.

    –Jag gläds åt deras framgångar, säger Richard Jomshof som är en SD:s ledande ideologer och ledamot i riksdagens utbildningsutskott.

    –Det är bra att Finland får ett parti av den sorten. Blir de en maktfaktor nu så kan de förhindra det som har hänt i Sverige.

    Erik Almqvist sitter i riksdagen och är ledamot i Nordiska rådet.

    –Min uppfattning är att vi står varandra hyfsat nära. I grunden har vi ganska lik syn på samhället.

    Riksdagskollegan Mattias Karlsson, också ledamot i Nordiska rådet, konstaterar att:

    –Sannfinländarna är det parti i Finland som liknar oss mest.

    Många i den finlandssvenska minoriteten är motståndare till kravet på att avskaffa den obligatoriska svenskundervisningen. Det uppfattas ofta som ett första steg mot att att avskaffa Finlands officiella tvåspråkighet.

    Andra partier har börjat glida i frågan och svenska folkpartiet har talat om ett ”ödesval för svenskan”. Jörn Donner menar att Sannfinländarnas språkpolitik hotar tillgången på svenskspråkig service, i allt från larmcentraler till äldrevård.

    Är det ett svenskt intresse att försvara svenska språket i Finland? I den här konflikten rycker i alla fall inte ”Sverigevänliga” SD ut till den svenskspråkiga befolkningens försvar. Tvärtom tycker de att Sannfinländarnas förslag är rimligt.

    –Jag tycker att det är en självklarhet att den finska befolkningen inte ska vara tvungen att lära sig svenska, säger Erik Almqvist. Finnar är inte svenskar, de är ett annat folk. Man kan inte kräva att de ska lära sig svenska.

    Inte heller Richard Jomshof försvarar den obligatoriska svenskundervisningen. Han har ”full respekt och förståelse” för uppfattningen att tvåspråkighet är problematiskt. Sverigedemokraterna understryker att svenska språket ska ha en skyddad ställning i Finland. Men det betyder inte att dagens regelverk ska bevaras, eller att svenskan ska ha samma status som finskan.

    Annons
    Annons
    X

    Timo Soini formulerar sin EU-kritik med ett Meat Loaf-citat: ”I want my money back”, i en tidigare intervju med SvD.

    Foto: DAN NILSSON Bild 1 av 4

    Med M/S Mariella mot det sanna Finland. Vid sidan av dansbanan sitter 66-årige Seppo Järvinen, pensionerad målare från Helsingfors, omgiven av kryssningskompisarna Hilkka Häyhä och Kari M Kuurne. Seppo Järvinen tycker att Socialdemokraterna har svikit arbetarna och gillar Sannfinländarnas kritiska syn på EU.

    Foto: DAN HANSSON Bild 2 av 4

    Jörn Donner har just avslutat en bok och tv-serie om den finländske fältmarsalken och presidenten Gustaf Mannerheim. ”Så det är ett ganska lämpligt tillfälle”, säger han om sin kandidatur till riksdagen för Svenska folkpartiet. Det är Sannfinländarnas frammarsch som har fått den 78-årige Donner att bli politiker igen. ”Jag vill vara en motkraft”.

    Foto: DAN HANSSON Bild 3 av 4

    Timo-Soini.

    Foto: DAN HANSSON Bild 4 av 4
    Annons
    X
    Annons
    X