Annons
X
Annons
X

Finansmodeller en egen konstart

Börskraschen den 19 oktober 1987 förorsakades enligt många bedömare av programmen för automatiserad börshandel. Systemen var kalibrerade med i stort sett samma säljsignaler. Det resulterade i ett följa John beteende, som lavinartat förstärkte kursraset. Tjugo år senare var det så dags igen. Den globala finanskrisen tog sin början. En kris som framkallats både av vårdslös kreditgivning och av den datoriserade handeln med komplicerade finansiella instrument.

En rad konstnärer har ofta med ironin som vapen gett sig i kast med det ödesdigra fenomen som finans- och aktiemarknaden utgör. Mest känd är förmodligen Ola Pehrssons Yucca Invest Trading Plant (1999). Försedd med sensorer kopplade till en dator köpte och sålde en yuccapalm aktier på Stockholmsbörsen. Blev det vinst belönades den med vatten och ljus, blev det förlust fick den vara utan bäggedera tills den bättrade sig. På det hela taget klarade sig yuccapalmen riktigt hyggligt, i vart fall inte sämre än mången fondförvaltare.

Med Nasdaq Vocal Index (2003-2004) förde Ola Pehrsson in lite kultur på marknaden. Pehrsson, som omkom i en tragisk bilolycka 2006, hade tagit fram ett datorprogram som översatte olika aktiekurvor till körmusik. Aktiekursernas berg- och dalbanor transformerades till ett böljande hav av mänskliga röster.

Annons
X

Under exakt ett år (2004) genomförde den kroatiske konstnären Dalibor Martinis sitt projekt Variable Risk Landscape. Han köpte 365 andelar i en investeringsfond. Varje månad företog han bergsklättringar som höjdmässigt svarade mot fondens alplandskapsliknande upp- eller nedgångar. Vid uppgång fick han klättra högre och vice versa. Vid årets slut delades överskottet (drygt 2300 euro) ut i lika delar bland de 120 besökarna på Moderna Museet i Zagreb.

Börskraschen 1987 hade visat att finansiella modeller av marknaden inte bara analyserar, avbildar eller kartlägger, utan modellerna är också medproducenter av verklighet – i form av effekter på den reala ekonomin. Till detta anknyter konstnärsduon Simon Goldin och Jakob Senneby med sitt aktuella projekt Nordenskiöldsmodellen, vars tredje och avslutande scen passande nog förlades till Handelshögskolan i Stockholm.

August Nordenskiöld (1754 -92) var en alkemist och utopist som drömde om att göra guld, inte för att bli rik utan för att förstöra penningekonomin. Han ville, i Swedenborgs anda, ha ett samhälle, där penningen inte styr. Tillsammans med den (fiktiva?) brittiska pjäsförfattaren Pamela Carter iscensatte konstnärsduon Goldin+Senneby i samarbete med Konsthall C en föreställning där modellen som producent av världar kopplades samman med begrepp som spekulation, utopi och teatralitet.

Stäng

KULTURCHEFENS NYHETSBREV – veckans viktigaste kulturtexter direkt i mejlkorgen

    Anmäl dig här kundservice.svd.se

    Steget från finansmodeller till konst kan tyckas långt. Men är det så? Har inte konsten alltid, inte bara avbildat världen, utan också skapat världar? Världar som för många ofta ter sig minst lika verkliga som storfinansens?

    Annons
    Annons
    X
    Annons
    X
    Annons
    X