X
Annons
X
Recension

Almanacka Fin lyrik av farmors noteringar

ANNORLUNDA RÖST Plötsligt kommer man den gamla kvinnan som kämpar med sjukdom och ensamhet nära. Av sin farmors till synes opoetiska anteckningar i almanackor har Kristofer Flensmarck skapat en minimalistisk berättelse om liv och död.

Kände redan vid första genomläsningen av
Kristofer Flensmarcks Almanacka att det skulle bli en sådan bok som bjuder på mycket att säga, men där man nästan inte vet var man skall börja. För innan det blir möjligt att gripa sig an själva texten kräver projektet som sådant sin beskärda del av uppmärksamheten. När man som Flensmarck tar sin farmors almanacksanteckningar, placerar dem i en bok och kallar det
found poetry och dokumentärlyrik, så blir det uppenbart att texten riskerar att bli underordnad projektets teoretiska dimension och att poeten inte kan ställas till svars för eller kopplas samman med de skrivna orden, helt enkelt därför att de inte är hans.

I efterordet, som består av ett samtal mellan Flensmarck och en av bokens formgivare, ger Flensmarck sig själv möjligheten att ge svar på de frågor och eventuella invändningar som han förståeligt nog kan förutse att projektet väcker. Resonemanget hamnar i ett slags lyrisk panteism; poesin finns överallt, det handlar om hur man framställer och läser.

Annons
X
Annons
X
Annons
X
Annons
X