Annons

Stina Bäckström:Filosofins relation till skrattet är komplicerad

Skrattet lättar upp för att vår fåfänga strävan efter perfektion framstår som ett faktum utan att det drabbar oss med skam eller begär, skrev filosofen Henri Bergson. Wittgenstein hade en barnslig humor, medan Platon fann skrattet ovärdigt. Men hur många sorters skratt finns det egentligen?

Under strecket
Publicerad

Nicolas Sarkozy och Silvio Berlusconi fnissar under ett möte i Berlin 2009.

Foto: Soeren Stache/IBL

Filosofen Ludwig Wittgenstein ska ha sagt att det skulle kunna finnas ett seriöst filosofiskt verk bestående helt och hållet av skämt. Skrattet skulle då, får vi tro, vara ett uttryck för insikt. Själv hade han en barnslig humor. Han kunde till exempel signera sina brev med ”Yours bloodily”. 

Filosofin har annars en komplicerad relation till skrattet. En undvikande relation, kanske någon idag skulle säga. Många baktalar skrattet. Platon tyckte skrattet att var ovärdigt. Andra nämner det över huvud taget inte. Ångest, ja! Den sägs ha förmåga att visa grundläggande existensvillkor. Men skratt? 

Annons
Annons
Annons