Annons

Filosofen som drabbades av kattens blick

Filosofer har sällan intresserat sig för djur, annat än som negativ kontrast till människans förmögenheter. I en föreläsningsserie, som nu publicerats, försökte Jacques Derrida få till stånd en fördjupad förståelse av vår relation till djuren.

Under strecket
Publicerad

I en föreläsningsserie från 1997 – ”L’animal que donc je suis” (flertydigt och oöversättligt men ordagrant ”Det djur jag alltså är”) – berättar filosofen Jacques Derrida den i ett filosofiskt samanhang tämligen udda anekdoten hur han en morgon överrumplades av skamkänslor då han naken i badrummet fann sig betraktad av sin katt. Detta är dock inte bara en kul anekdot utan pekar på något som vanligen förbises – att djuret kan se tillbaka, att dess blick kan adressera och därigenom framkalla något sådant som skam.

Många är de som studerat och kategoriserat djuret, oftast i termer av att det är helt väsensskilt från människan, men vem erkänner dess blick så till den grad att han skäms? Få är de som utgått från erfarenheten av att själva bli sedda av ett djur. Än färre som dragit några teoretiska konsekvenser av det.

Annons
Annons
Annons