Filmrecension: The boy

Om det barn man är anställd för att passa visar sig vara en docka borde varningsklockor börja ringa. Speciellt om man ska jobba i ett gamalt brittiskt kråkslott. Men amerikanskan Greta blir kvar. Och av slitna skräckklyschor uppstår oväntad spänning.

Under strecket
TT
Publicerad
Annons

En kvinna med ett förflutet anländer till ett stort, knarrigt hus på den brittiska landsbygden. "Det är som något ur en sagobok", säger hon och blinkar åt det mycket välbekanta skräckfilmsupplägget. Och inledningsvis är det bara att bocka av klyschorna. Stela familjeporträtt och saker som försvinner spårlöst för att sedan dyka upp. Människor som vet mer än de vill ge sken av. Och den mest obehagliga dockan sedan Chuckies glansdagar.

Det är nu inte vilken docka som helst. Han fungerar som son i huset. De gråhåriga föräldrarna tar noga hand om honom och omgivningen förväntas spela med. 30-åriga Greta (Lauren Cohan) är anlitad som barnflicka. Trots att hennes arbetsgivare hade missat att nämna att "barnet" i själva verket är en porslinsdocka som heter Brahms, som "vill ha saker på sitt sätt", accepterar hon läget.

Annons
Annons
Annons