X
Annons
X

Kristoffer Leandoer: Filmkonsten har börjat tycka synd om sig själv

Den desillusionerade stumfilmsstjärnan i ”The artist” (2011) tänder eld på sin filmsamling.
Den desillusionerade stumfilmsstjärnan i ”The artist” (2011) tänder eld på sin filmsamling. Foto: IBL

Det är allmänt känt att Ingmar Bergman hade ett ovanligt intensivt förhållande till sitt eget medium och såg film på sin hemmabiograf sex dagar i veckan. Ändå är det oftast andra uttrycksformer som han väljer åt de gestalter han själv skapar i sina filmer. I "Gycklarnas afton", "Ansiktet", "Sjunde inseglet", "Ormens ägg" eller "Riten" framträder marknadsgycklare, magnetisörer, cirkusartister, vaudeville- och cabaretartister i sceniska sammanhang, där publikens reaktioner är mindre artiga än på, låt oss säga, nationalscenen. Nog är det på grund av buropen och den öppna förnedringen Bergman intresserar sig för folkliga estrader, men det finns också en annan faktor: detta är vad filmkonsten hade att tävla med i sin barndom, detta är den miljö filmen växte ur. De rörliga bilderna var en sensation bland alla andra på nöjesfältet. 

Den desillusionerade stumfilmsstjärnan i ”The artist” (2011) tänder eld på sin filmsamling.

Foto: IBL Bild 1 av 1
Annons
X
Annons
X
Annons
X
Annons
X