Annons

Farväl EuropaFilmen om Zweig är allt annat än insmickrande

Aenne Schwarz och Josef Hader.
Aenne Schwarz och Josef Hader. Foto: Edge Entertainment

”Farväl Europa”, om judisk-österrikiske författaren Stefan Zweig, består av en serie sorgsna tablåer. En film som kräver såväl förkunskaper som en förmåga att läsa mellan raderna, skriver Jan Söderqvist.

Under strecket
Publicerad

Under oordnade former och delvis på grund av en ökande migrationsmotvilja lämnar Storbritannien EU, en union som samtidigt prövas hårt när somliga medlemsländer målmedvetet urholkar centrala demokratiska institutioner. Och uppvisar en ökande migrationsmotvilja. Så kanske kan vi åtminstone i någon mån identifiera oss med den judisk-österrikiske författaren Stefan Zweigs allt dystrare sinnesstämning under exilåren på 1930- och 1940-talen då drömmen om ett civiliserat, fridfullt, anständigt Europa med öppna gränser krossades under totalitära stövelklackar. Och kanske är detta en förklaring till det intresse som under senare år återigen har riktats mot Zweig.

För någon märkvärdig författare är han ju knappast. Och inte någon stor tänkare heller. Men han var en flyhänt mångsysslare, verksam i varje upptänklig genre, en skönande och kosmopolit, ständigt på resande fot. Visst var han skakad av nazisternas förföljelse av hans judiska systrar och bröder, men det som verkligen skar i hans hjärta var hur den groteska retoriken besmutsade det tyska språk som var hela grunden för hans identitet. Konsten och Bildningen var i Zweigs ögon överordnade allt vad politik heter, och många har skrivit om den frustration det väckte att han envetet vägrade att offentligt fördöma utvecklingen i Tyskland.

Annons
Annons
Annons