Annons
Recension

The Duke of BurgundyFilm som letar erogena zoner i vår hjärna

The duke of Burgundy.
The duke of Burgundy. Foto: Nonstop

The Duke of Burgundy är en berättelse om dominans, undergivenhet, riter och sedvänjor. Regissören Peter Strickland letar erogena zoner i vår hjärna, något han är en baddare på. Samt en riktig snuskhummer.

Publicerad

Hade ”The Duke of Burgundy” varit en bok hade den kommit ut på Olympia Press och antagligen sålts under disk. Det är en berättelse om dominans, undergivenhet, riter och sedvänjor, med klara släktskap med Pauline Réages ”Berättelsen om O” och även med den i Lina Mannheimers ”Ceremonin” porträtterade Catherine Robbe-Grillet och dennas roman ”L’image”. I intervjuer hyllar regissören Peter Strickland även några europeiska ”auteurer” från midnattsfilmens 70-tal; Walerian Borowczyk och särskilt Jesús Franco har inspirerat här. Vi kan ta med lite Fassbinder, Buñuel och von Trier med, kanske även Bergman och ”Persona”. Med allt detta sagt är Strickland, en 42-årig britt med grekisk mor och bosatt i Ungern, ganska helt sin helt egen, högst europeiske auteur.

Exempelvis föredrar han, olikt en del av ovan nämnda, att lämna varje grafisk bild åt åskådarens egen fantasi. I hans förra film ”Berberian Sound Studio” fick man ”bevittna” tillblivelsen av en våldsamt blodig italiensk skräckfilm helt via skapandet av dess ljudeffekter. I hans exceptionella nya film bjuds vi att uppleva en sadomasochistisk relation där de grövsta akter sker bakom lyckt dörr och inget av de vackra klädesplaggen någonsin avslöjar naken hud. Likväl är den explicit. Peter Strickland letar erogena zoner i vår hjärna, något han är en baddare på. Samt en riktig snuskhummer.

Annons
Annons
Annons