AnkdammenFilm som inte har på en bioduk att göra

Victor von Schirach, Zardasht Rad och Kristoffer Pettersson i ”Ankdammen”.
Victor von Schirach, Zardasht Rad och Kristoffer Pettersson i ”Ankdammen”. Foto: Jonas Koel

Rollfigurerna är platta, handlingen består uteslutande av hål, dialogen är obefintlig. ”Ankdammen” är antagligen bara rolig för de medverkande själva.

Under strecket
Publicerad
Annons

Ibland är det tungt att vara filmrecensent. Man sätter sig till rätta i biograffåtöljen med de bästa förväntningar – ”Ankdammen” är gjord på inga pengar alls av en förstagångsregissör – men ganska snart inser man att det här kommer inte att bli bra. Men man sitter kvar, man måste ju, och tyvärr inser man att man fick rätt i sina farhågor.

”Ankdammen” ska tolkas ironiskt, under den lugna ytan i småstads- och villasamhället ”Norr City” sätts stora saker i rörelse när Patrik (Zardasht Rad), som just muckat från fängelset söker upp sina gamla vänner Fredrik (Kristoffer Pettersson) och Birger (Victor von Schirach). Vad Patrik suttit inne för får vi inte veta men han är den som verkar ”normalast” av de tre. Fredrik överanstränger sig för att leva Svenssonliv medan Birger inte verkar göra något alls utom att sälja lite hasch. Jo, han är oskuld och vid första samlaget får han väldigt ont i magen och bajsar på sig. Efter en blöt fest går allt fel och de tre kompisarna får den nitiske polisen Gustafsson (Tomas Hedengran i ytterligare en osympatisk roll) efter sig. En dansk rånarliga dyker oförhappandes upp och plötsligt har trion förvandlats till revolvermän.

Annons

Mer från Startsidan

Annons
Annons