Annons
X
Annons
X

Film om Helvetica fest för formgivare

För 50 år sedan skapades typsnittet Helvetica. Sedan dess har det gjort ett ännu idag pågående segertåg över världen. På måndag visar filmaren Gary Hustwit sin nya dokumentär Helvetica i Stockholm. Gissa om det kommer att finnas formgivare i publiken.

”Det är konstigt, men designstudenter är klädda på samma sätt vart jag än kommer. Även här i Moskva”, skriver filmaren Gary Hustwit på sin blogg.

Under året har han rest mellan olika filmfestivaler och designskolor för att visa sin nya dokumentär om Helvetica, ett grafiskt typsnitt skapat av schweizarna Max Miedinger och Eduard Hoffmann år 1957.

Härförleden var han alltså i Moskva. Och på måndag kväll sitter han på biografen Park i Stockholm och diskuterar med bland andra formgivarna Laurie Haycock Makela och Henrik Nygren efter filmvisningen.

Annons
X

Typsnitt kan i den grafiska formgivarvärlden sägas vara vad stolen är för designers. Ett objekt med fetischistiska konnotationer – och att göra sin egen variant är än idag en sorts mästarprov. Helst ska det också leva vidare i decennier – som Helvetican. Kanske används den mer än någonsin just nu. En av anledningarna är att många av de skyltprogram och företagsidentiteter som skapades med typsnittet inte plockas ner. De har inte bytts ut för att de varit dåliga eller blivit otidsenliga, utan har fungerat hela vägen genom decennierna. Helvetican har blivit en tidlös klassiker.

– Vilket annat typsnitt skulle man kunna göra en entimmmarsfilm om?, undrar Henrik Nygren.

Typsorten har i och för sig funnits med i över hundra år. En av de första så kallade sans-seriferna eller linjärerna, alltså bokstäver utan klack – de ni läser just nu i denna tidningstext är motsatsen, serifer, närmare bestämt av typsnittet Poynter SvD Oldstyle. Det första extremt enkla linjära typsnittet dök upp kring år 1900 och utvecklades med tiden till Helveticans anfader Akzidenz Grotesk.

Stäng

PERFECT WEEKEND – Nyhetsbrevet från SvD Perfect Guide som håller dig uppdaterad på de senaste samtalsämnena inför helgens middagar.

    Anmäl dig här kundservice.svd.se

    Gary Hustwits film tar avstamp i produktionen av Helvetican när det ännu hette Neue Haas ­Grotesk, detta för att Max ­Miedingers uppdragsgivare var typsnittsproducenten Haas i Münchenstein, Schweiz. När Haas senare ingick i tyska typsnittsimperiet Lino­type döptes Miedingers bokstäver till Helvetica efter Helvetia, Schweiz på latin.

    Ordet typsnitt och därmed förbunden kunskap var till för ungefär tjugo år sedan främst förbehållen två yrkeskategorier. Ett prästerskap av strama formgivare, och en kader av grafiker som med högt utvecklad skråanda kontrollerade tryckeribranschen.

    Numera behöver vi inte utmana experternas sinne för estetik när vi vill pryda en trycksak med snirkliga krusiduller eller blanda stilar hej vilt. De flesta av oss har tillgång till ett rikligt sortiment typsnitt från Arial till Zapf i en dator nära oss. Där gör vi som vill när det gäller grafisk formgivning. Och det syns.

    –Många har Helvetican som ett bland flera typsnitt i datorn, men det kräver en viss hantering för att komma till sin rätt, på­pekar Henrik Nygren.

    Han jämför typsnittet med plywood, ett material som är arketypiskt och väldigt basic, precis som Helvetican.

    – En snickare som pangar upp plywood tvärs över gatan som ett skydd för sina verktyg tänker inte på att konstnären Donald Judd gjorde helt fantastiska saker i samma material. Det är Helvetican i ett nötskal. Den är ingenting. Och rymmer samtidigt alla möjligheter.

    Henrik Nygren kan tala om typsnitt som om de vore konst, vilket de ju vid närmare eftertanke också är – en viktig del av den visuella kulturen.

    –Ta Helvetica Neue 65 till ­exempel, det ser ut som vanliga bokstäver men är så fint och mejslat som små skulpturer.

    En lång rad av mycket kända formgivare och art directors medverkar i filmen. Bland annat Mathew Carter, grånad pionjär för digitala typsnitt; Neville ­Brody, som satte trenden under 80-talet med magasinen Face och Arena samt Wim Crouwel, ­nederländsk designikon. Idel män?

    –Det är tråkigt att det är så, ­säger Henrik Nygren.

    –Men Paula Scher från designbyrån Pentagram är med och har en stor betydelse i filmen. Hon är den som säger giftigast saker.

    Helvetica, Biografen Park, måndag 29 oktober kl 18.30 (endast en ­visning). Efter filmen samtal med Gary Hustwit, moderator: Dennis Dahlqvist. Biljetter via Ticnet.se ­eller via ATG-ombud.

    Annons
    Annons
    X
    Annons
    X
    Annons
    X