Annons

Fredrik Rönnbäck:Fiktionens filter ger oss historiens essens

Den historiska romanen har ofta misstänkliggjorts för sitt sätt att blanda fakta och fiktion. Eyvind Johnson, den svenska 1900-talsförfattare som med störst iver tog sig an genrens utmaningar, sökte den sanning som uppenbarar sig när fakta frigörs från sin rumsliga och tidsliga kontext.

Under strecket
Publicerad

Den historiska romanen är i dag en väletablerad genre. Författare söker ofta inspiration i den historiska verkligheten och ingen hävdar väl längre att diktaren bara bör intressera sig för vad som skulle kunna hända och lämna vad som har hänt åt historikerna. Det kan i dag till och med vara svårt att föreställa sig hur den historiska romanen kunde bli en omdiskuterad genre då den utvecklades i sin moderna form under 1800-talet. Alessandro Manzoni, som med ”I promessi sposi” (1827) blev en av den nya genrens frontfigurer, diskuterar i det teoretiska verket ”Del romanzo storico” (1850) kritiken som han delar in i två grupper. Å ena sidan kritiserades den historiska romanen för att den blandade ihop sant och falskt och därmed vilseledde den historiskt intresserade läsaren. Å andra sidan kritiserades den för att den försökte jämka samman två oförenliga element: verklighet och fiktion, och på så sätt omintetgjorde romanens enhetlighet. Manzonis svar är att blandningen av fakta och fiktion inte bara förekommer i historiska romaner. Den moderna historiska romanen bör i stället ses som det senaste uttrycket i en lång tradition inom europeisk litteratur där verkligheten gång på gång har fått reta diktarens fantasi. Något överraskande gör han dock inte mycket för att försvara genren. Tvärtom stämmer han in i den kritik som kallat den en falsk genre; det är ett grundläggande problem att försöka smälta samman verklighet och fiktion till en helhet. På dessa grunder spår han en snar död för den nya genren.

Manzoni bedrog sig vad gäller genrens livskraft. Ingen skulle väl heller i dag kalla den historiska romanen en falsk genre; men frågan har inte därför förlorat sin aktualitet. Synen på fiktionens väsen och sättet att förhålla sig till de historiska källorna är av stor betydelse för förståelsen av historien som helhet. Detsamma gäller den särskilda form av historieskrivning som vi kallar historiska romaner.

Annons
Annons
Annons