Annons

Figaros roande allvar talar till vår tid

"Figaros bröllop" som i kväll har premiär på Kungliga Operan, skrevs ursprungligen som en drift med 1700-talets franska ståndssamhälle, men den rymmer med sina roll- och maskspel en tidlös identitetsproblematik.

Under strecket
Publicerad

När Mozarts opera "Figaros bröllop" ("Le nozze di Figaro", 1786) spelades vid förra sommarens festspel i Salzburg i regi av Christoph Marthaler, utgjordes scenen av en vigselbyrå uppförd i glas där samtliga agerande var i färd med bröllopsbestyr. Borta var således det grevliga palatset med sina gemak och parken med skuggande kastanjeträd och hemlighetsfulla paviljonger - en sådan ståndsmässig miljö förknippar man ju annars vanligtvis med denna 1700-talsopera efter Beaumarchais komedi "La folle journée ou Le mariage de Figaro" ("Den galna dagen eller Figaros bröllop"). Nertonad var också satiren över det hierarkiskt styrda samhälle som grevens hus avspeglar i pjäsen.

Då Beaumarchais skrev "Figaros bröllop" hade han för sin del avsikten att samtidigt roa och förmedla ett allvarligt budskap till publiken. Pjäsens vinjett lyder: "Om intrigen än är galen / leder vettet skämtet rätt". Redan från början antyds således i texten den dubbla avsikten hos författaren. Teaterns främsta moraliska uppgift är att demaskera de moeurs dominantes (konventioner) och missförhållanden - eller vices (laster) - som döljer sig i samhället, fastslår han i sitt i efterhand nedtecknade förord. Kanske var det i själva verket på grund av denna samhällskritik och för att undgå censur som Beaumarchais förlade handlingen i "Figaros bröllop" - liksom föregångaren "Le Barbier de Séville" ("Barberaren i Sevilla") och efterföljaren "La mère coupable" ("Den skyldiga modern") - till Spanien och inte till sitt hemland Frankrike.
Ludvig den XVI:e hade redan 1783 dömt ut denna förvecklingskomedi som "détestable" (förskräcklig) och förbjudit den att visas vid hovet i Versailles. I stället sattes den upp för första gången på Comédie Française i Paris året därpå, i april 1784. Dessförinnan hade flera indignerade röster från etablissemanget höjts med krav på strykningar. Inte minst upprördes man över själva handlingen: Figaro, tidigare barberare i Sevilla, arbetar numera som betjänt åt greve Almaviva. Före kvällen är det tänkt att bröllop skall stå mellan honom och tjänsteflickan Susanne. Den lyckliga tilldragelsen riskerar dock att gå om intet då även greven åtrår Susanne. "Le comte" ämnar bedra grevinnan och utnyttja sina rättigheter i egenskap av herreman - sin droit du seigneur - och förföra den unga flickan. Alla problem löser sig dock sedan Figaro tillsammans med grevinnan och tjänstefolket snärjt greven med hjälp av listiga intrigers garn.

Annons
Annons
Annons