Annons
Krönika

Erika Hallhagen:Festivalerna som ger den bredbenta rocken en pungsmäll

Little Jinder under Storsjöyran 2016.
Little Jinder under Storsjöyran 2016. Foto: Erika Hallhagen
Under strecket
Publicerad

Johan Johansson och Ellen Sundberg.

Foto: Erika Hallhagen Bild 1 av 3

Sabina Ddumba i Badhusparken.

Foto: Erika Hallhagen Bild 2 av 3

Lugn och Riedel på Storsjöteatern.

Foto: Erika Hallhagen Bild 3 av 3

Jag kanske har dålig fantasi. Så kan det mycket väl vara. Men när jag gjorde min festivaldebut som 17-åring slog det mig aldrig att det som utspelade sig på scenen också skulle kunna bli min verklighet. Jag
kunde låtarna utantill, visste vilken skostorlek artisterna hade, men drömde aldrig om att starta rockband. Istället handlade det om vilken av musikerna som var sötast – tänk va att bli ihop med Janne Kask i Brainpool, det måste ändå vara drömmen? För det fanns inga tjejer att dyrka där i Badhusparken i Östersund eller på Hawaiiscenen i Hultsfred, det fanns bara killar. Det var en sådan naturlag att det inte var något att reflektera över.

Idag är jag rätt övertygad om att min plats inte är på musikscenen, men jag önskar att jag hade fått tänka tanken att befinna mig där. För hur det än är spelar kön roll när det kommer till identifikation. Och därför fylls jag av en sådan enorm lycka över att min dotter kan gå på Storsjöyran och se i princip lika många kvinnor som män uppträda. Hon kan äta sin godisrem och sjunga med i Sabina Ddumbas ”Not too young”, knö in sig i Storsjöteaterns källare och titta på Dolores Haze och dansa i konfettiregn till Little Jinder.

Annons
Annons
Annons