Recension

Snoop DoggFestivalens stora besvikelse

Hiphoppen fick en fin start redan på fredagseftermiddagen då den underjordiska rapparen Immortal Technique gav en ordvig lektion i kompromisslös och av radiokanaler fullständigt oberoende rapparstyrka.

Under strecket
Publicerad
Såsigt oengagerad.

Såsigt oengagerad.

Annons

Den massiva responsen från publiken hade nog knappast denna utmärkta Harlemlyriker väntat sig. Detta glädjande formbesked från gräsrothiphoppens publik i Sverige följdes sedan tio timmar senare av mannen, myten, porrfilmsproducenten - Snoop Dogg.
Att han tolv år efter sin magnifika debut Doggystyle är lika het som någonsin förr beror förstås till stor del på att hans producenter, från Dr Dre fram till The Neptunes har levererat tidsenliga funkteorier, men det är också svårt att än idag hitta någon annan rappare som lika smidigt flyter fram över så varierade beats.

Tyvärr är det dock en såsigt oengagerad Doggfather som efter vissa ”tekniska problem” och lite tveksamt erotisk filmshow behagar dyka upp efter någon timmes försening. Öppningen med paradnumret Murder was the case slarvas bort med mikrofonproblem och trots att han numera sitter på ett i hiphopsammanhang enormt starkt låtmaterial lyckas han dessvärre aldrig nå upp till de förväntningar som byggts upp under den långa väntan. Då inte hans ”classic Snoop shit” som Nuthin´but a g thang förmår skapa stämning är det något som är allvarligt på tok med hans liveshow. Tyvärr blir han därför festivalens stora besvikelse.

Annons

Mer från Startsidan

Annons
Annons