Annons

Festivalavslutning i publikens smak

Under strecket
Publicerad

Östersjöfestivalen Valerij Gergiev, Esa-Pekka Salonen, Eva Dahlgren Mariinskijteaterns orkester, Radiosymfonikerna Musik av Prokofjev, Sibelius, Hillborg och Dahlgren

Östersjöfestivalens sista dag bjöd på omväxling. Det är till exempel inte var dag man kan höra två stora orkestrar efter varandra under samma konsert, men så var det i söndags. Och det är troligen inte var dag dirigenten Valerij Gergiev själv sitter på läktaren och får lyssna till pop (Eva Dahlgren efter paus). Ur den jättelika arbetsplats som Mariinskijteatern utgör är dess gästande orkester framvaskad. Liksom i fallet med Sergej Prokofjev ligger deras mer självklara fallenheter inom musikteatern, men utförandet av Prokofjevs ”Symfoni nr 5” visade inte på några tveksamheter. Orkesterklangen är märkbart uppruggad, fokuserad men ändå långt yvigare än hos exempelvis Radiosymfonikerna och antagligen bättre lämpad för just femte symfonin än till exempel den första, den ”klassiska”. Och Gergiev, snart sjöblöt av svett, försatte sin orkester i en våldsam, eruptiv rörelse. En tolkning mer spännande än musiken, en tolkning som med följsamma tempoval och skickligt avpassande av dynamikväxlingar, tycktes göra musiken större än sig själv. Med den intensive Gergiev på pulten infinner sig emellanåt känslan av att något kan eller håller på att gå överstyr - det skärper sinnena och är en av Gergievs många kvaliteter som orkesterledare.

Annons
Annons
Annons