X
Annons
X
Recension

Dagar av ensamhet Ferrante mästare på att få in det stora i det lilla

Elena Ferrante fogar in den lämnade kvinnans vrede och förtvivlan i en större berättelse om människan. En text full av hennes rättmätiga raseri mot en värld som lurade henne på att vara människa i egen rätt, skriver Jenny Aschenbrenner.

Sedan länge spekuleras det i vem som döljer sig bakom pseudonymen Elena Ferrante. Senast härommånaden hävdade en forskargrupp vid universitetet i Padua att Ferranteböckerna är skrivna av den italienske författaren Domenico Starnone. Foto: Norstedts

"Dagar av ensamhet" låter dröjande, vemodigt, till och med vackert, men det finns inget försonande i dagar som Olga tillbringar i sin lägenhet i den norditalienska staden Turin när hennes man lämnat henne. Inget bitterljuvt, ingen smeksam nostalgi eller nyvunna insikter, ingen kvinna som med starka armar röjer sig en egen plats. Bara en lämnad så bitter och förtvivlad att allt omkring henne faller sönder med henne, allt blir fult och smutsigt.

Det börjar pang på: "En eftermiddag i april alldeles efter lunch meddelade min man att han tänkte lämna mig". Sedan kastar Elena Ferrante in läsaren i en intensiv, rå, ström av dagar sedda genom Olgas ögon och berättade med Olgas röst.

Sedan länge spekuleras det i vem som döljer sig bakom pseudonymen Elena Ferrante. Senast härommånaden hävdade en forskargrupp vid universitetet i Padua att Ferranteböckerna är skrivna av den italienske författaren Domenico Starnone.

Foto: Norstedts Bild 1 av 1
Annons
X
Annons
X
Annons
X
Annons
X