Annons

Hennes nya namnFerrante får oss att älska Italien på nytt

Foto: /Illustration: Staffan Löwstedt

Bakom Lila och Elena döljer sig bokhjältinnor som Madame de Staëls Corinne och Elizabeth Barrett Brownings Aurora Leigh. Josefin Holmström har läst andra delen i Elena Ferrantes Neapelserie – och ser paralleller till det litterära 1800-talet, en tid då bokläsarna, liksom nu, vurmade för ett mytomspunnet Italien.

Publicerad

Vad är det som gör Elena Ferrante så omåttligt populär? Kanske är det samma sak som fick hela Europa och halva Nordamerika att bege sig till Rom och Florens under 1800-talet, då Italienfebern var på topp. Mängder av poeter, författare, skulptörer, konstnärer och rika turister kuskade runt mellan Rom, Pompeji och Florens i jakt på inspiration och skönhetsupplevelser. Italien, södern förkroppsligad, var varmt, sensuellt och exotiskt. Man skickade brev till tidningarna där Vesuvius och den pittoreska landsbygden beskrevs, uppblandat med mer eller mindre föraktfulla beskrivningar av den smutsiga, fattiga lokalbefolkningen.

Det var Madame de Staël som satte landet på den litterära kartan när hon 1808 publicerade romanen ”Corinne, ou l’Italie”, som blev en enorm internationell succé. Boken handlar om en ung italiensk kvinna som förälskar sig i en stel engelsman, Oswald, och romanen utmynnar i en tragisk kärlekshistoria som de Staël verkar ha tyckt var ofrånkomlig då den kyliga norden mötte den varmt sensuella södern. Corinnes ständigt skiftande humör och Oswalds brittiskt reserverade personlighet är varandras motsatser.

Annons
Annons
Annons
Annons