Recension

Stories we tellFenomenalt om familjeband

Under strecket
Publicerad
Annons

Inför fjolårets världspremiär av ”Stories we tell” bröt regissören Sarah Polley en kompakt tystnad om verket hon arbetat på i flera år. Med en text där allt hon gjorde var att tacka en kanadensisk journalist för att han inte hade skrivit om en central, personlig, ingrediens i filmen. ”Stories we tell” är den sortens film – man vill inte säga för mycket av rädsla för att nästa tittare inte ska få chansen att packa upp den på egen hand.

Sarah Polley är mest känd som skådespelare (ni har sett henne i nyinspelningen av ”Dawn of the dead” och ni bör se henne som cancersjuk i Isabel Coixets ”Mitt liv utan mig”) och det här är hennes tredje film som regissör. Liksom de tidigare ”Away from her” och ”Take this waltz” handlar ”Stories we tell” om långvariga relationer, men den här gången har Polley vänt kameran mot sin egen familj.

Annons
Annons
Annons