X
Annons
X

Hans-Roland Johnsson: Femtio nyanser av erotisk litteratur

"Syndens poesi är också en kunskap", konstaterade Susan Sontag apropå sexuella skildringar. I erotikens litteraturhistoria ryms många intressanta framställningar av överlämnandet av det egna jaget som ett sätt att finna sig själv genom den andre.

undefined
Foto: AOP

Enskilda romaner inom populärlitteraturens många om än kvalitativt mycket varierande uttrycksformer, det må gälla fantasy, science fiction, deckare eller den romantiska genren, uppmärksammas sällan på dagstidningarnas kultursidor, om de inte oväntat blir försäljningsframgångar eller kan tjäna som exempel på en specifik genres utbredning. En roman som nog aldrig hade kommenterats av kritikeretablissemanget om den inte blivit en global succé är E L James "Fifty shades of Grey" (numera också på svenska under titeln "Femtio nyanser av honom"), inte heller skulle de två efterföljande delarna i den trilogi som romanen ingår i ha recenserats. Denna pyramidala succé – som närmast kan jämföras med uppståndelsen kring "Da Vinci-koden" eller böckerna om Harry Potter – lär inte ha undgått någon, inte heller att mottagandet i pressen stått i omvänd proportion till framgången.

Det faktum att "Femtio nyanser av honom" är ett verk inom triviallitteraturen som kryddats med erotiska inslag (i synnerhet BDSM) har lett till frågor om erotiska texters plats på den litterära marknaden vid sidan av mera konventionell skönlitteratur, som inte så sällan även den innehåller erotiskt laddade scener. Att närmare definiera den erotiska – alternativt den pornografiska eller obscena – litteraturens komponenter låter sig emellertid inte enkelt göras, åtminstone inte om undersökningen sträcks ut långt bakåt i tiden. Genom århundraden återkommer visserligen ett antal konstanter i den erotiska genren men innehåll och framställningssätt har inte desto mindre ständigt tagit sig nya former.

Den erotiska litteraturen är primärt skriven i syfte att skildra – och väcka – sexuell lust, men inte alltid. Som forskaren i historia Lynn Hunt har framhållit, var de erotiska texter som publicerades mellan 1500 och 1800 till stor del skrivna för att med ett chockerande innehåll göra kritiken mot kyrkliga och religiösa myndigheter skarpare. Det är därför inte förvånande att texter som har uppfattats som alltför erotiska varit förbjudna i lag eller, mera allmänt sett, ansetts klandervärda. Det är således rimligt att, som Hunt gör, beskriva den historiska utvecklingen av denna typ av texter som ett slags dragkamp mellan "författare som vill testa gränserna för det ’anständiga’ och kyrkliga och världsliga makter som vill kontrollera det".

Annons
X

Litteratur som stämplats som erotisk eller pornografisk har ofta ansetts som nedbrytande för samhällsmoralen, men har trots – och ibland på grund av – detta faktum varit lockande. Ett välbekant exempel på ett kluvet förhållningssätt är Samuel Pepys, som 1668 i sin dagbok antecknar att han har kommit över ett exemplar av den famöst frispråkiga "L’Ecole des filles" och att han skäms över att läsa den. Pepys bränner följaktligen den besvärande boken, men först efter att ha läst och tillfredsställt sig med dess hjälp.

Vad som uppfattas som "anständig" litteratur eller inte och vad som kan tillåtas för publicering förändras naturligtvis från en tid till en annan, vilket gör studiet av den erotiska litteraturen också till ett studium av förändrade samhällsattityder. Detta gäller även för den traditionella romanen i de fall där den har gått utanför det acceptablas område. Få skulle i dag exempelvis, som den brittiske domaren vid rättegången 1928 mot Radclyffe Halls numera klassiska skildring av kvinnlig homosexualitet i "The well of loneliness", karaktärisera romanen som "depraverad" och påstå att den korrumperar "dem vars sinne är mottagligt för sådan omoralisk påverkan".

I ett bredare historiskt perspektiv kan således erotik i dagens litteratur, exempelvis såsom den kommer till uttryck i "Femtio nyanser av honom", ses i ljuset av två parallella utvecklingslinjer med mer eller mindre tydliga beröringspunkter. Å ena sidan handlar det om hur den erotiska romanens innehåll har förändrats samt till vilken grad innehållet har varit (eller fortfarande är) i konflikt med rådande normer i samhället; å andra sidan om hur den konventionella romanen successivt har förändrats när erotiska skildringar getts ökat utrymme i framställningen.

Den franske historikern Robert Muchembled har skisserat tre större epoker avseende moralisk tolerans i västerlandet. Den första, som utmärks av en viss frihet efter reformationstidens och 1600-talets strängare hållning, löper genom 1700- talet. Den andra, som utmärks av puritanism, täcker 1800-talet och sträcker sig fram till 1960-talet, när den tredje epoken tar sin början, vilket innebär ett mera öppet och tolerant samhällsklimat, åtminstone i Europa.

Den ovan nämnda "L’Ecole de filles" (från 1655) har, med rätt eller orätt, betecknats som det första rent "obscena" verket i fransk litteratur. Denna roman, som skulle bli mönsterbildande för senare tiders författare inom genren, är ett slags sexuell och emotionell uppfostringsmanual för den oskuldsfulla flickan Fanchon. De i detalj beskrivna sexuella handlingarna är visserligen uttryckta på ett oförblommerat sätt, men är inte nödvändigtvis, som man skulle kunna tro, normöverskridande. Trots att Fanchon lär sig mycket nytt håller sig hennes nyvunna lärdomar inom ramen för dåtidens sexuella vanor, även om beskrivningen av dem ansågs omoralisk (utgivarna drogs också inför rätta). Detta konstaterande gäller naturligtvis även många senare verk och har också gjorts om "Femtio nyanser av honom", som stannar inom den heteronormativa tvåsamhetens konvention.

Betydligt mera uttalat subversiva blir 1700-talets libertinskt färgade berättelser. I dessa ges rikligt utrymme för ett "filosoferande" som betraktar tillvaron i termer av sexuell energi, och som kommer till uttryck på olika sätt – aristokratiskt raffinerat i salongsdramat "Farliga förbindelser" av Choderlos de Laclos, eller uttalat depraverat i de Sades noveller och romaner – för att här nämna ett par exempel från slutet av århundradet.

Det filosofiska engagemanget avtar betydligt i de erotiska texter som skrivs vid sidan av den ordinarie litterära produktionen under 1800-talet. Den erotiska romanen blir nu enklare, vanligtvis förankrad i en borgerlig miljö i vilken möten över klassgränser utgör en del av den erotiska spänningen. Berättandet sker utifrån ett utpräglat manligt perspektiv. Det mycket omfattande och enligt uppgift självbiografiska verket "My secret life" citeras ofta som en för sin tid representativ text. De var först 1966 som det i sin helhet kunde ges ut i USA, vilket speglar den nya tidsandan, även om den engelske utgivaren av verket dömdes till fängelse 1969. Trots rättsingripanden och censur ökades dock steg för steg tillgängligheten till olika slags erotiska texter samtidigt som synen på dem diversifierades.

Till det generösare klimatet bidrog Susan Sontags på sin tid mycket lästa essä "Pornografi som litteratur", som hon skrev 1967 och i vilken hon hävdar att erotiska texter visst kan vara "intressanta och viktiga litterära verk". Som exempel nämner hon "Ögats historia" (Georges Bataille), "Bilden" (Catherine Robbe-Grillet), "Mammas tre flickor" (Pierre Louÿs) och, framför allt, "Berättelsen om O" (Pauline Réage). Dessa verk har enligt Sontag kvaliteter som höjer dem över annan litteratur inom den erotiska genren, exempelvis John Clelands välbekanta "Fanny Hill". Från 60- och 70-talen ändras sålunda förutsättningarna för erotisk framställning i litteraturen generellt sett, under det att klassiska erotiska verk blir tillängliga för återutgivning i allt större omfattning (en del av dessa finns nu också på svenska på Vertigo förlag).

Parallellt med att den uttalat erotiska litteraturen utvecklas, tar erotiska inslag i den traditionella litteraturen en större plats. Därigenom får författarna ytterligare en komponent att bearbeta för att kunna fördjupa karaktärsskildringen och göra framställningen mera fullödig. Hur skulle, till exempel, innehållet i "Madame Bovary" eller "Nana" sett ut om de hade författats fria från dåtidens litterära restriktioner?

Denna litteratur, avsedd för en större publik, brännmärktes ibland som omoralisk på grund av sitt innehåll och blev därför, även den, föremål får rättslig prövning. Bland de mest kända fallen märks "Madame Bovary" och Baudelaires diktsamling "Ondskans blommor" – båda 1857 – samt "Lady Chatterlys älskare" 1960. Från nordisk horisont kan det vara intressant att påminna om "Sången om den röda rubinen" av Agnar Mykle, som 1957 ställdes inför rätta på grund av romanens påstådda osedliga innehåll. Genom beslut i norska högsta domstolen året efter släpptes den dock fri.

Ett sådant förändrat attitydklimat öppnade möjligheter för en ny och större läsekrets, vilket succén med "Emmanuelle" vittnar om. Romanen, föregivet av Emmanuelle Arsan, skrevs 1959 men kunde först 1967 publiceras utan rättsliga påföljder, vartefter den också snabbt översattes till svenska. Den ökade acceptansen beredde marken för en större andel kvinnor bland läsarna samt medförde ökad uppmärksamhet från kritikerkåren. Ett exempel på detta är romanen "Slaktaren" av Alina Reyes, som 1988 blev en stor läsar- och kritikerframgång, och som redan har vunnit status av "klassiker". Den traditionella erotiska romanen var skriven av män för män, även om berättaren ofta var en kvinna. Den nya tidens erotiska litteratur utmärks inte minst av det stora antalet kvinnliga författare, vilka bidragit till att ge nya och innovativa infallsvinklar – exempelvis Virginie Despentes, Catherine Breillat och Catherine Millet (för att här nämna tre aktuella franska namn).

Sontag skriver i sin essä från 1967 att det "som man skulle kunna kalla syndens poesi är också en kunskap. Den som syndar bryter inte bara mot en regel. Han går någonstans dit de andra inte går och han vet något som de andra inte vet". Hon skriver också att sexualiteten hör "potentiellt snarare till mänsklighetens extrema än dess ordinära upplevelser", det är, kort uttryck, en "demonisk kraft".

Dessa drag av både uppfostran och överträdelse, ibland smärtsam sådan, har varit återkommande komponenter i den erotiska litteraturen, och det är kanske inte förvånande att när de i dag används i en bestseller utan övrigt anspråk på litterär kvalitet eller psykologisk trovärdighet, så framstår de som mindre övertygande och destabiliserande än tidigare försök inom samma ämne. I "Emmanuelle", till exempel, spelar själva initiationen (erfaren man instruerar oerfaren kvinna) och nyvunna erotiska insikter en stor roll.

En annan uppmärksammad och, i det här fallet, kritikerrosad roman som berör frågan hur två personer kan förenas genom djärvt utforskande av nya sexuella områden är "La femme de papier" av Françoise Rey från 1989. I "Berättelsen om O" förstärks denna aspekt betydligt med en i alla avseenden mörk och kompromisslös masochism. Än mer oroväckande är "Le lien" (1993) som uppgavs vara baserat på självupplevelser av Vanessa Duriès, som uppehåller sig vid extrem praxis men även understryker betydelsen av de regler som, trots allt, följer sådant val.

I dessa, och liknande, romaner formar sig mötet med det okända, invigningsriter, rigorösa regler, underkastelse, lydnad och bestraffning till en upplevelse av nästan religiös karaktär. Det innebär ett överlämnande av sig själv och att finna sig själv genom den andre eller, för att citera Paul Valéry, att upptäcka att "du är, därför existerar jag".

Hans-Roland Johnsson
är forskare i franska vid Stockholms universitet och kulturskribent.

Annons
X
Annons
X
Foto: AOP Bild 1 av 1
Annons
X
Annons
X
Annons
X
Annons
X