X
Annons
X
Recension

Orfeo ed Euridice Feministisk kraft fångar andan i Glucks opera

Premium

Kärleken mellan två kvinnor är grundackord när Åsa Kalmér iscensätter Glucks reformopera. Det blir ett vackert samspel mellan Susanna Levonen och Henriikka Gröndahl.

Frida Johansson (Amore), Susanna Levonen (Orfeo) och Henriikka Gröndahl (Euridice).
Frida Johansson (Amore), Susanna Levonen (Orfeo) och Henriikka Gröndahl (Euridice). Foto: Micke Sandström

Christoph Willibald Gluck skulle ha fått högsta betyg i normkreativitet, om begreppet hade funnits på hans tid. Han bröt inte bara mot barockoperans förstelnade ideal utan skapade också en ny sorts mer realistisk musikdramatik, som kom att kallas reformopera. Ett av de viktigaste verken är ”Orfeus och Eurydike”, som hade premiär i Wien 1762.

En äldre norm som Gluck däremot behöll var traditionen att bygga operan på antik mytologi. Dit hör historien om Orfeus, som med sin lyra inte bara är en symbol för musikens kraft utan också för trofast kärlek. Han följer sin döda hustru Eurydike ända till dödsriket, där han lyckas beveka gudarna att få henne tillbaka, på villkor att han inte vänder sig om efter henne. När han ändå gör det måste hon återvända till dödsriket – men inte i Glucks opera. Där blir det happy end, för att tillgodose smaken hos den dåtida publiken. Som belöning för Orfeus trofasthet uppväcker guden Amor den döda Eurydike på nytt, och i slutscenen dånar kärlekens triumf.

Frida Johansson (Amore), Susanna Levonen (Orfeo) och Henriikka Gröndahl (Euridice).

Foto: Micke Sandström Bild 1 av 2

Norrlandsoperans kör är koreograferad av Örjan Andersson.

Foto: Micke Sandström Bild 2 av 2
Annons
X
Annons
X
Annons
X
Annons
X