Annons

Stig Strömholm:Fem ord att se upp med i det nya decenniet

En utmaning som heter duga: pistolduell ur Aleksandr Pusjkins roman ”Eugen Onegin”, målning av Ilja Repin.
En utmaning som heter duga: pistolduell ur Aleksandr Pusjkins roman ”Eugen Onegin”, målning av Ilja Repin.

Det har inte rått någon brist på modeord i 2010-talets nusvenska, vilka ofta har spridit sig som löpeldar trots att de inte sällan verkat i fördumningens tjänst. Stig Strömholm identifierar fem av de värsta.

Under strecket
Publicerad

På sin herrgård utanför Rouen i Normandie satt den franske författaren Gustave Flaubert (1821–1880) i stark och stigande intellektuell förtvivlan över samtidens förflackning. Han gav uttryck åt sina iakttagelser i den ofullbordade romanen ”Den eviga dumheten”, som handlar om två i sin ohjälpliga enfald rörande parisiska träskallar och om deras ständiga misslyckanden som lantbrukare och pedagoger. En mer livsduglig och framgångsrik företrädare för den triumferande trivialiteten är den i ”Madame Bovary” förekommande ständigt åsiktskorrekte landsortsvoltairianen M Homais. I ett ofullbordat och långt efter Flauberts död utgivet ”Lexikon över vedertagna åsikter” återger han tålmodigt ett mycket stort antal vanligen förekommande trivialiteter, plattityder och självklarheter. 

Att granska ord som i koncentrerad form ger uttryck åt hela tankevärldar och livshållningar kan i bästa fall vara till en smula nytta. Handlar det om ord som är flitigt använda och förefaller att tas på djupt allvar men som härbärgerar oklara tankar eller som rentav visar sig inte ha något innehåll alls kan det rentav te sig som en medborgerlig plikt för den berörda språkgemenskapens medlemmar att bidra till röjningsförsök. Utan varje anspråk på att komma ens i närheten av Flauberts kollektion av tänkvärda exempel ska här fem nusvenska ord i all beskedlighet göras till föremål för reflexioner. 

Annons
Annons
Annons