X
Annons
X

Fem om sina namn

20 /4 Ruth Ida Alemnesh Asefa Arvidsson, 23 år, studerande (adopterad från Etiopien):   
– Under uppväxten hade jag bara svenska kompisar och drömde om att heta Anna eftersom det kändes så supersvenskt. Ruth kändes också svenskt, men samtidigt var det lite av ett tantnamn. Det var först i 15-årsåldern som jag upptäckte att det faktiskt fanns en massa coola tanter som hette Ruth och sedan dess har jag gillat det.   
– Mina etiopiska mellannamn är de namn som jag hade när mina föräldrar adopterade mig. Att mamma och pappa behöll dem, var väl för att visa att jag hade band till båda länderna. Samtidigt var de nog lite taktiska och lät de etiopiska namnen blir mellannamn. Med ett etiopiskt förnamn skulle jag kanske ha haft svårare när jag sökt jobb.  
– Mina etiopiska namn har blivit allt viktigare ju äldre jag har blivit. Mitt etiopiska ursprung är en del av min identitet. Under senare år har jag också sökt mig allt mer till etiopier i Sverige och då kan jag använda mina etiopiska namn. Därigenom kan jag visa att jag inte bara är svensk, utan faktiskt har rötter i Etiopien också.
20 /4 Ruth Ida Alemnesh Asefa Arvidsson, 23 år, studerande (adopterad från Etiopien): – Under uppväxten hade jag bara svenska kompisar och drömde om att heta Anna eftersom det kändes så supersvenskt. Ruth kändes också svenskt, men samtidigt var det lite av ett tantnamn. Det var först i 15-årsåldern som jag upptäckte att det faktiskt fanns en massa coola tanter som hette Ruth och sedan dess har jag gillat det. – Mina etiopiska mellannamn är de namn som jag hade när mina föräldrar adopterade mig. Att mamma och pappa behöll dem, var väl för att visa att jag hade band till båda länderna. Samtidigt var de nog lite taktiska och lät de etiopiska namnen blir mellannamn. Med ett etiopiskt förnamn skulle jag kanske ha haft svårare när jag sökt jobb. – Mina etiopiska namn har blivit allt viktigare ju äldre jag har blivit. Mitt etiopiska ursprung är en del av min identitet. Under senare år har jag också sökt mig allt mer till etiopier i Sverige och då kan jag använda mina etiopiska namn. Därigenom kan jag visa att jag inte bara är svensk, utan faktiskt har rötter i Etiopien också. Foto: MALIN BONDE

20 /4 Ruth Ida Alemnesh Asefa Arvidsson, 23 år, studerande (adopterad från Etiopien): – Under uppväxten hade jag bara svenska kompisar och drömde om att heta Anna eftersom det kändes så supersvenskt. Ruth kändes också svenskt, men samtidigt var det lite av ett tantnamn. Det var först i 15-årsåldern som jag upptäckte att det faktiskt fanns en massa coola tanter som hette Ruth och sedan dess har jag gillat det. – Mina etiopiska mellannamn är de namn som jag hade när mina föräldrar adopterade mig. Att mamma och pappa behöll dem, var väl för att visa att jag hade band till båda länderna. Samtidigt var de nog lite taktiska och lät de etiopiska namnen blir mellannamn. Med ett etiopiskt förnamn skulle jag kanske ha haft svårare när jag sökt jobb. – Mina etiopiska namn har blivit allt viktigare ju äldre jag har blivit. Mitt etiopiska ursprung är en del av min identitet. Under senare år har jag också sökt mig allt mer till etiopier i Sverige och då kan jag använda mina etiopiska namn. Därigenom kan jag visa att jag inte bara är svensk, utan faktiskt har rötter i Etiopien också.

Foto: MALIN BONDE Bild 1 av 5

20 /4 Kevin Thompsson, 51 år, undersköterska och styrelseledamot i Kommunal Stockholm: – Jag är född i England och när jag kom till Sverige som 17-åring var Kevin mer ovanligt än i dag. Jag har aldrig mött några negativa reaktioner på mitt namn. De flesta förstår att jag har anglosaxisk anknytning. Dessutom fanns det en engelsk fotbollsspelare och artist som hette Kevin. De positiva associationerna späddes på ytterligare när Kevin Costner slog igen. – Om det är så att vissa personer har en negativ bild av namnet Kevin, så har jag aldrig märkt av det. Jag tror inte heller att ”fel” namn utgör något hinder i karriären. Det som räknas är hur kompetent man är. Men det är klart att det finns viss koppling mellan klass och namn. Karl kan man ju heta i arbetarklassen också, men Carl Bildt skulle aldrig kallas Calle!

Foto: YVONNE ÅSELL Bild 2 av 5

20 /4 Berivan Mohammed, 27 år, konsultchef, krönikör och kommunfullmäktigeledamot för FP i Sundsvall: – Jag har aldrig känt mig diskriminerad på grund av mitt namn i Sverige. Däremot har det varit ett problem utomlands att heta Mohammed. När jag har besökt USA har jag förhörts i flera timmar på flygplatsen innan jag blivit insläppt i landet. Det har varit jättejobbigt och jag har känt mig helt rättslös. I ren frustration har jag då tänkt att jag borde ha bytt efternamn. – Men egentligen skulle jag aldrig kunna tänka mig att byta namn. Min man heter Strömbäck, men jag skulle inte känna mig hemma i det namnet. Både Berivan och Mohammed är en del av mig. – Jag är också helt emot att man skulle anonymisera jobbansökningar för att inte missgynna invandrare. Det skulle kännas som om jag dolde en del av mig och att mitt namn var något att skämmas för. Problemet är ju de arbetsgivare som diskriminerar människor på grund av namnet. Det är de som måste ändra sig.

Foto: PRIVAT Bild 3 av 5

20 /4 Anna Johansson (vanligaste tilltalsnamnet för kvinnor och vanligaste efternamnet), 28 år, sångerska: – Jag trivs med namnet Anna. Det är lätt att stava, lätt att uttala och internationellt gångbart. Däremot hatade jag att bli kallad ”Anna J” under uppväxten. Det fanns ju alltid andra Annor på dagis och i klassen. Rekordet var väl på fritids där vi var fem Annor. – För mig känns det inte viktigt att ha ett unikt namn. Jag tror inte heller att det att det är något handikapp i min bransch. Man blir känd för vad man gör och inte för vad man heter. Jag ska gifta mig snart och då kommer jag gladeligen att byta ut Johansson mot ett annat vanligt namn – Nilsson. – Enda riktiga nackdelen med att heta Anna är väl att jag oftast ligger först på folks telefonlistor i mobilen och därför blir uppringd av misstag. Jag kan höra skratt i bakgrunden eller skrapet av mobilen som ligger väskan.

Foto: PRIVAT Bild 4 av 5

20/4 Kenneth Björkgren, 61 år, ekonom och ordförande i Kenneth-klubbens avdelning Hufvudstaden. Brödraföreningen firar bland annat Kenneth-dagen 22 mars, utser ”Årets Kenneth” och sjunger Kennethsången. – Kenneth var ju ganska populärt i slutet av 40-talet och början av 50-talet. Genom att stava med ”th” ville väl mina föräldrar framhäva att det var ett utländskt namn. Tyvärr är tillskottet av nya små ”Kennethar” väldigt dåligt. Vi i klubben delar ut foldrar på BB och utlovar gratis medlemskap om föräldrarna döper sitt barn till Kenneth. – Många har hört talas om Kenneth-klubben och vet att vi har roligt tillsammans. Jag tror därför att namnet förknippas med ”en trevlig person”. Om någon uppfattar Kenneth som ett arbetarklass– eller raggarnamn, beror det nog på att det finns ett rockband som heter Kenneth and the knutters och som när de var aktiva klädde sig i skinnställ och körde motorcykel. Men Kenneth finns överallt i samhället. Vi har såväl arbetare som direktörer i klubben.

Foto: TOMAS ONEBORG Bild 5 av 5
Annons
X
Annons
X
Annons
X
Annons
X