X
Annons
X
Ju bättre näringslivet går, desto mer urholkas resurserna i högskolan. Så kan man sammanfatta resursfördelningssystemet för de svenska läroverken. Foto: Magnus Hjalmarson Neideman

Var gick det snett för den svenska högskolan?

Få undervisningstimmar, toppstudenter som inte håller måttet och en finansieringsmodell där skolorna får mindre pengar ju bättre det går för svenska företag. Hur kunde det bli resultatet av målet att göra Sverige till en ledande kunskapsnation? SvD:s Cecilia Garme hittar ett svar på det amerikanska toppuniversitetet Stanford.

I en röd tegelbyggnad längst in på KTH:s campus på Gärdet i Stockholm sitter en professor i betong.

Det är världens vanligaste byggmaterial, men Johan Silfwerbrand, prefekt för institutionen för byggvetenskap, är osäker på om regeringen inser det.

Ju bättre näringslivet går, desto mer urholkas resurserna i högskolan. Så kan man sammanfatta resursfördelningssystemet för de svenska läroverken.

Foto: Magnus Hjalmarson Neideman Bild 1 av 11

”För att undervisningen ska hålla tillräckligt hög klass är det bra att de akademiska lärarna forskar också. Men det är inte forskningen som är huvudsaken”, säger Johan Silfwerbrand på KTH.

Foto: Malin Hoelstad Bild 2 av 11

Man måste hitta sätt att belöna bra lärare. Istället för att som nu främst ge löneförhöjning åt dem som drar in fina forskningsanslag, säger Alexander Maurits, kyrkohistoriker vid Lunds universitet.

Foto: Daniel Nilsson Bild 3 av 11

Maria Gårdängen är lektor i företagsekonomi i Lund och expert på just finansiering. ”Hela modellen är fel”, säger hon om resursfördelningssystemet för högskolan.

Foto: Daniel Nilsson Bild 4 av 11

”Alla studenter vill få mer personlig feedback. Om de bara är ett kollektiv av 250 personer som vi dunkar igenom utbildningen, hur mycket engagemang kan man begära av en rationell individ?” undrar Maria Gårdängen, ekonom vid Lunds universitet.

Foto: Daniel Nilsson Bild 5 av 11

Morris Stameus läser a-kursen i sociologi vid Stockholms universitet och har omkring sju timmar lärarledd tid i veckan. ”Vissa studenter har svårt med att ha det så fritt. För mig funkar det bra”, säger han.

Foto: Magnus Hjalmarson Neideman Bild 6 av 11

I början av 00-talet satte den socialdemokratiska regeringen målet att hälften av en årskull ska gå på universitetet.

Foto: Magnus Hjalmarson Neideman Bild 7 av 11

I boken ”Högskola i otakt” hävdar ekonomerna Johan Eklund och Lars Pettersson att mycket av högskolestudierna i Sverige inte alls är investeringar utan en sorts konsumtion som varken höjer livslönen för den enskilde studenten eller hejdar den skenande kompetensbristen i landet.

Foto: Magnus Hjalmarson Neideman Bild 8 av 11

”Lärarna blir trängda eftersom allt tar mer tid än vad modellen förutsätter. Och studenterna får kanske bara fyra eller fem timmar i veckan tillsammans med lärare”, säger Alexander Maurits, kyrkohistoriker vid Lunds Universitet.

Foto: Daniel Nilsson Bild 9 av 11

Maria Gårdängen, lektor i företagsekonomi, ansvarar för en masterskurs i finansiering vid Lunds universitet. Programmet den ingår i har rankats som världsklass av Financial Times. Men finansieringen av hennes egen arbetsplats, den förstår hon sig inte på.

Foto: Daniel Nilsson Bild 10 av 11

Dania Awad läser kandidatprogrammet i nutrition vid Stockholms universitet. ”Jag har tre timmars föreläsning om dagen plus lektioner i labb. Jag pluggar väldigt mycket hemma också.”

Foto: Magnus Hjalmarson Neideman Bild 11 av 11
Annons
X
Annons
X
Annons
X