Annons
X
Annons
X

Fel sorts förändring, Obama

SÖNDAGSKRÖNIKA

Marco Rubios pappa var länge bartender i Las Vegas men avslutade sitt yrkesliv som skolpolis i Miami. Mamman städade på hotell och jobbade på varuhuskedjan Kmart. De kom som utblottade flyktingar till USA från Kuba efter att kommunisterna tagit makten i Havanna, och ett halvsekel senare har deras son goda chanser att stå som vinnare i senatsvalet i Florida på tisdag.

Valet skulle bli en promenadseger för guvernör Charlie Crist, men hans stöd sjönk ihop när han utmanades av den starkt konservative Rubio i det republikanska primärvalet. Då ställde Crist upp som oberoende, och många trodde att Rubio skulle visa sig alltför hårdsmält för väljarna. Icke så. Några få dagar före valet har han ett försprång på cirka tio procentenheter. Demokraternas kandidat ligger långt efter som trea och har inte en chans.

Crist spurtar med hjälp av tv-reklam där han anklagar Rubio för extremism och samröre med den så kallade Tea Party Movement. Denne svarar med ett nyklassiskt reklaminslag på hela två minuter, som varnar för att ta Amerika för givet. USA hotas av: ”biljoner i utlandsskuld, ohåll-bara statsutgifter och en ständigt växande statsmakt, som vill att vi ska bli mer lika resten av världen i stället för tvärtom.”

Annons
X

Det sista fick mig att haja till och backa bandet, för här tror jag att Rubio sätter ord på en känsla som präglar många amerikaner inför årets val. Man upplever att USA blir annorlunda och man gillar det inte: arbetslösheten är hög, lönerna har stagnerat, staten och statsskulden växer i kapp, ställningen i världen devalveras.

I en annan film säger Rubio att det finns stort stöd för ledare som vill ställa Amerika till rätta, men att de som vill ”ändra” Amerika ska motarbetas för allt vad man är värd. Det tycks ha hänt väldigt mycket med amerikanerna sedan Barack Obama blev president på ett budskap om change.

Eller kanske inte. I många väljares öron kan Marco Rubios ”ställa till rätta” låta bra likt Obamas ”förändring”. Bägge väcker hopp om att ta tillbaka politiken från etablissemang och särintressen och göra så att drömmar om jobb, välstånd och livschanser åter kan förverkligas. På olika sätt lockar bägge med att framtiden ska bli mer som det var förr.

Stäng

POLITISKA CHEFREDAKTÖRENS NYHETSBREV – Tove Lifvendahls kommentarer direkt i mejlkorgen

    Anmäl dig här kundservice.svd.se

    Ser man denna likhet blir det mycket lättare att förstå att så många oberoende mittenväljare har övergivit demokraterna på så kort tid. Hösten 2008 stödde de Barack Obama i långt högre grad än John McCain. Enligt en färsk mätning från CBSNews/New York Times stöder de nu republikanerna med 47–32.

    Obama och demokraterna i kongressen har övertolkat sitt mandat. Väljarna må ha varit trötta på Bushtidens ställningskrig och splittring och sugna på ett nytt samtalsklimat och nya lösningar. Men de efterlyste inte något systemskifte i europeisk riktning.

    Även bland väljare som röstar republikanskt nu på tisdag var många redo för en reform för ökad tillgång till sjukvård. Men de bad inte om att den nya sjukvårdslagen skulle bli så tvingande eller att den skulle drivas fram på det maktfullkomliga sätt som skedde. Ännu mindre bad de om att den skulle bli politikens huvudnummer just under ett år när det var ekonomin och arbetslösheten som stod i centrum för människors oro. På tisdag ser det betydligt ljusare ut för demokratiska kandidater som motsatte sig sjukvårdsreformen än för dem som stödde den.

    På motsvarande sätt kommer Marco Rubio och hans repub- likanska partikamrater att snabbt hamna i onåd ifall de vinner men sedan struntar i att lyssna och samarbeta och i stället försöker sig på en forcerad kontrarevolution. Väljarna begär inte mer än att ekonomin ska få luft under vingarna och att jobbskapandet ska skjuta fart.

    Men det har blivit att begära en hel del. USA är Amerika och jag är övertygad om att man en dag kommer tillbaka med kraft. Men landet plågas av en ekonomisk obalans som det har tagit år att bygga upp, och medan klok politik kan lindra kan den inte bota från en stund till en annan.

    Politiker, finansbransch och medborgare kokade ihop en konsumtionskultur där skatte- inkomster och reallöneökningar ersattes med lån. Denna livsstil har helt enkelt nått vägs ände. Vad som behövs är rättfram dialog mellan väljare och valda om prioriteringar, tålamod och långsiktiga strategier för ekonomisk uppröjning, investeringar och ny företagsamhet. Tyvärr har varken demokratiska utgiftsentusiaster eller republikanska skattesänkare lagt många strån i kors för att åstadkomma något sådant, utan man fortsätter att rida sina käpphästar i skuggan av växande skuldberg.

    Marco Rubio signalerar att hans högsta önskan är att få underskott och statsskuld under kontroll. Flera andra konserva- tiva kandidater säger samma sak. Det är ett utmärkt budskap, och jag tror det när jag ser det.

    PJ Anders Linder är politisk chefredaktör i SvD. pj.anders.linder@svd.se

    Annons
    Annons
    X
    Annons
    X
    Annons
    X