Annons
X
Annons
X

”Fel när trivseln på jobbet blir huvudsaken”

Föreställningen hos medarbetare om att arbetsplatsen är till för de anställda snarare än dess kunder är något som många chefer brottas med. Men en arbetsgrupps effektivitet avgörs inte av vad vi tycker om varandra utan av vad vi åstadkommer tillsammans, skriver organisationskonsulten Ylva Elvin-Nowak.

Den årliga Sverigestudien visar hur vi skiljer oss från jämförbara länder i det att vi rankar arbetsmiljörelaterade faktorer som mycket viktigare än kund- och verksamhetsfrågor, skriver Ylva Elvin-Nowak.
Den årliga Sverigestudien visar hur vi skiljer oss från jämförbara länder i det att vi rankar arbetsmiljörelaterade faktorer som mycket viktigare än kund- och verksamhetsfrågor, skriver Ylva Elvin-Nowak. Foto: Vegard Grøtt/TT

DEBATT | ARBETS­MILJÖ

I min roll som organisationskonsult träffar jag olika slags chefer nästan dagligen. Ofta förundras jag över hur många talar om sina med­arbetare som vore de inneliggande klienter på behandlingshem. Medarbetares individuella önskemål tar emellanåt fullständigt fokus från verksamhet och uppdrag. Strategi, mål, resultat och budget hanteras på kvällar och helger. Chefernas arbetsdagar ägnas åt relationella spörsmål med fokus på medarbetarnas mående, motivation, lust och förmåga till arbete och samarbete. I Sverige ligger arbets­miljö långt fram i människors medvetande. Den årligen genomförda Sverigestudien visar år efter år hur vi skiljer ut oss från jämförbara länder i det att vi rankar arbetsmiljörelaterade faktorer som mycket viktigare än kund- och verksamhetsrelaterade frågor. Föreställningen om att arbetsplatsen är till för de anställda snarare än dess kunder är något som många chefer brottas med. Kloka och ambitiösa chefer som i sin tur leder kloka och ambitiösa medarbetare, men där man tillsammans gått vilse och inte kan skilja mellan ett professionellt psykosocialt arbetsmiljöansvar och privata önskemål. Och där man helt tappat bort att man befinner sig på en arbets­plats där man bedriver en professionell verksamhet. 

Många chefer jag möter beskriver sig som lätt handfallna inför medarbetares hävdade rättigheter. De beskriver sina egna reaktiva beteendemönster som ett pendlande mellan undvikande, kapitulering och överdriven gränssättning. En chef säger: ”Jag und­viker att besvara hans mail. Efter ett tag blir jag tvungen att ta tag i det och brukar då gå med på vissa grejor för att det ska bli lugnt. Sedan blir jag förbannad.” 

Ett sådant beteendemönster saknar riktning ­utifrån ett uppdrags- och verksamhetsperspektiv. Här finns ingen formulerad medvetenhet kring ­ramarna för verksamheten, inga svar på frågan Varför finns vi till? Det är som att vara chef för en frisörsalong och börja varje dag med diskussioner kring huruvida någon känner sig motiverad för att klippa hår. 

Annons
X

Är då dessa chefer svaga själar med överdrivna behov av att vara omtyckta? Oftast inte. Men de har fastnat i ett ledarskap som fokuserar inifrån och ut i stället för utifrån och in. Ett ledarskap som inte ställer frågan Varför finns vi till? och som inte leder utifrån svaret.

Många chefer talar om sina medarbetare som vore de inneliggande klienter på behandlingshem.

Inifrån och ut-logiken bygger på föreställningen om att nöjda medarbetare leder till nöjda kunder. Med en sådan logik kommer arbetsmiljö och relationer i centrum. Relationsfrågor och individuella medarbetares behov ska hanteras innan man kan komma till verksamhetsfokus. 

Dessvärre stämmer denna logik dåligt överens med forskning kring verksamheters måluppfyllelse och gruppers väl­mående och effektivitet. Det är inte hur väl privata behov får komma till uttryck eller vad medarbetare tycker om varandra eller chefen, som avgör hur bra folk mår och hur bra jobbet går. Det är faktiskt precis tvärtom. Det är erfarenheten av att göra ett bra jobb tillsammans i enlighet med verksamhetens uppdrag och mål, som leder till att männi­skor känner sig nöjda och motiverade och blir effek­tiva. En arbetsgrupps effektivitet avgörs inte av vad vi tycker om varandra utan av vad vi åstadkommer tillsammans. Det är i första hand verksamhets- och uppgiftsfokus som skapar effektiva, motiverade och nöjda med­arbetare – inte arbetsmiljön. 

Inom organisationsforskningen talar man om systemiskt utlösta reflexbeteenden – beteendemönster som hänger samman med den position en person har inom ett visst system. För en chef är ett systemiskt reflexbeteende ofta att suga upp ansvar från med­arbetare (”jag löser det här”), medan medarbetares systemiska reflexbeteende ofta karaktäriseras av att skicka ansvaret uppåt (”det är en ledningsfråga”).  Arbetsmiljörelaterade frågor har på många arbetsplatser kommit att bli centrala triggers för systemiskt utlösta reflexbeteenden, där chefen blir ansvarig för allt och medarbetaren för inget. Denna systemiska dans gynnar ingen. Yrkesarbete handlar om en verksamhet som ska skötas, ett uppdrag som ska utföras och ett antal mål som ska nås. Det är i verksamhet och uppdrag som professionaliteten kommer i fokus. Det är där vi ska vara när vi är på jobbet – oavsett om vi är chefer eller medarbetare. 

Ylva Elvin-Nowak

fil dr i psykologi

leg psykoterapeut

organisationskonsult

Ylva Elvin-Nowak Foto: Privat
Annons
Annons
X

Den årliga Sverigestudien visar hur vi skiljer oss från jämförbara länder i det att vi rankar arbetsmiljörelaterade faktorer som mycket viktigare än kund- och verksamhetsfrågor, skriver Ylva Elvin-Nowak.

Foto: Vegard Grøtt/TT Bild 1 av 2

Ylva Elvin-Nowak

Foto: Privat Bild 2 av 2
Annons
X
Annons
X