Annons
X
Annons
X

”Fel när medlen görs till målen i offentlig verksamhet”

Med New Public Management tillåts ­ledning och administrativa funktioner bli verksamhetens ­främsta syfte. Men stödverksamhet ska inte tillåtas att ta över, skriver professor Göran Arnqvist.

Debatten om new public management
Alla är i förlängningen förlorare i en spiral av systematisk avprofessionalisering av det offentliga Sverige där kärnverksamheten gradvis förtvinar, skriver artikelförfattaren.
Alla är i förlängningen förlorare i en spiral av systematisk avprofessionalisering av det offentliga Sverige där kärnverksamheten gradvis förtvinar, skriver artikelförfattaren. Foto: Janerik Henriksson/TT

DEBATT | NPM

En ledarskaps-förbättringsindustri har vuxit fram i kölvattnet av NPM.

Delar av det offentliga Sverige håller på att implodera. Det kan förefalla märkligt, men faktum är att ett antal offentliga organ i dag odlar en oförmåga att utföra sin kärnverksamhet, vare sig det handlar om myndighetsutövning, utbildning, forskning, förvaltning, museal verksamhet eller vård och omsorg. Detta är en välkänd och skadlig sidoeffekt av New Public Management (NPM) vilken uppstår då politiskt tillsatta chefer och andra externt rekryterade ledare förväntas kraftfullt linjestyra en verksamhet de egentligen inte alls förstår. Regeringen har nu ett mycket angeläget arbete framför sig.

Då människor i ledande ställning saknar erfaren­het och kompetens vad gäller kärnverksamheten inträder alltför ofta ett mycket olyckligt, men fullt begripligt, fenomen. För att bevara sin auktoritet som ­ledare styrs verksamheten mot sådant som de bättre begriper och därmed kan utveckla, vilket i allmänhet utgörs av olika så kallade stödfunktioner.

Annons
X

I brist på egen erfarenhet och fackkunskap om hjärttransplantationer, polisutredningar, utbildning, transportfrågor, geologi, forskning eller asiatisk historia stärker i stället ledningen informationsverksam­heten, kommunikation, upphandlingsrutiner, it-frågor, ledarskapsutbildningar, besluts­vägar, juridiska funktioner eller cirkulär ekonomi, ofta med stor entusiasm och kraft. I ­denna sin strävan efter att vara kompetenta och kraftfulla ledare inverterar så ledningen sakta men säkert själva syftet med verksamheten till den grad att stödverksamheten, i stället för kärnverksamheten, till slut kommer att ses som organets egentliga ­syfte. Spetskompetens vad gäller kärnverksam­heten värderas lågt och kan ibland till och med upplevas som ett hot mot ledningens legitimitet: lojalitet mot kärnverksamheten ses som illojalitet mot ledningen och dess strävanden.

Ekonomer, jurister, personal­vetare, kommunikatörer och human resource managers rekryteras ofta som välbetalda medlemmar i ledningsgrupper. Här byggs så en överbyggnad av inkompetens vad gäller kärnverksamheten, där alla i ledande position är rörande överens om den avgörande betydelsen av den samlade stödverksamheten. I denna värld av tappade perspektiv och inverterade målsättningar finns emellertid inga vinnare. Alla är i förlängningen förlorare i en spiral av systematisk avprofessionalisering av det offentliga Sverige där kärnverksamheten gradvis förtvinar och den egentliga kompetensen dör ut i takt med pensions­avgångar och uppsägningar.

Denna kafkaeska dystopi kan verka överdriven, men är tyvärr vardag för många offentliganställda. Faktum är att fenomenet är väl beskrivet av inter­nationellt ledande statsvetare såsom professor ­Patrick Dunleavy. Ett av grundproblemen är den av NPM föreskrivna separationen av ledningsfunktion och kärnverksamhet, vilket lett till att ledare inom offentlig sektor antingen tillsätts politiskt eller rekry­teras utifrån med en bakgrund som till exempel ekonomer och jurister. Kombinerat med linjestyrning, en enkelriktad NPM-modell med tydlig befälsordning, kan effekten bli förödande. Tanken är här att ”starka” ledare ska kunna leda, linjestyra och utveckla en kärnverksamhet de saknar erfarenhet av och inte äger god kunskap om. Denna föreställning är i dag, på väldigt goda grunder, starkt ifrågasatt såväl inom som utom Sverige (SvD 17/2 2016).

Stäng

SvD:s NYHETSBREV – dagens viktigaste nyheter direkt i mejlkorgen

    Anmäl dig här kundservice.svd.se

    Myten om det starka offentliga ledarskapet knakar ordentligt i fogarna, vilket till exempel nyligen påpekats av Mats Alvesson med flera i boken ”När ledar­skapet krackelerar”. Resultatet kan i stället bli en närmast absurd offentlig värld där rutiner, processer, kommunikation, mål, visioner, information, branding, marknadsföring och annat som lärs ut i den ledarskapsförbättringsindustri som vuxit fram i kölvattnet av NPM, sakta men säkert ges prio­ritet framför det egentliga arbete organisationen är satt att uträtta. Ledning och administrativa stödfunktioner blir så verksamhetens främsta syfte. Medlen blir målet.

    Ett otal konkreta exempel på dessa fenomen står att finna i nu pågående rekryteringar. Forte – ett av våra forskningsråd – söker till exempel en kommunikationschef till en ledande position som skall ha ”relevant utbildning inom kommunikation och bred erfarenhet av kommunikations­arbete”, medan ”erfarenhet av att arbeta i en kunskaps­organisation” endast ses som meriterande. Riks­antikvarie­ämbe­tet söker en enhetschef inom digitalt kulturarv som ”ska ha en akademisk examen och kunskap om samhällets digitalisering” medan ”erfarenhet från kulturarvsområdet är önskvärd men inte nödvändig”. Samma myndighet söker också en avdelningschef till informations­avdelningen ”med relevant akademisk utbildning och omfattande erfarenhet av informationshantering/digitalisering” där det endast är ”önskvärt med intresse för kulturarvsfrågor”.

    Sveriges geologiska undersökning (SGU) söker som ny avdelningschef en person med ”flerårig erfarenhet från ledande befatt­ning och gärna erfarenhet av att leda genom enhets­chefer” som ”har en humanis­tisk grundsyn” (!), medan ”ämneskompetens inom de områden som avdelningen ansvarar för är meriterande”. SGU, som nyligen varit i blåsväder bland annat för nedläggningen av sitt bibliotek (DN 7/12 2015), ­anger i sin verksamhetsplan tre övergripande mål med verksamheten. Ett rör jord, berg och vatten, ett rör mineralnäringen medan det tredje är att ”SGU uppfattas som en attraktiv, utåtriktad, effektiv och betydelsefull myndighet”. Medlen blir målet.

    NPM ses i dag i allt högre grad, och av allt fler, som en förlegad och för kärnverksamheten skadlig ­modell och det är mycket hoppingivande att statsministern i sin regeringsförklaring 2014 aviserade en vilja att fjärma sig från NPM som styrsystem för offentlig verksamhet. I sitt arbete har regeringen under 2017 flera grundläggande problem att hantera, vilka nyligen lyfts av statsvetare såsom Shirin Ahlbäck Öberg. Här ingår till exempel den tunga granskningsdoktrin som präglar NPM, stora utvärderingskostnader, bristande professionellt själv­bestämmande och den förödande brist på tillit inom organisationen som ofta är ett resultat av NPM.

    Johan Olsson med flera lyfte nyligen (SvD 23/11) flera viktiga punkter att beakta i regeringens pågående arbete med att revidera de offentliga styrformerna. Till detta vill jag lägga en kritisk punkt: rekryterade ledare måste äga en gedigen erfaren­het av kärnverksamheten och en kompetens inom det egentliga arbete som organet är satta att utföra. Detta är nödvändigt för att förhindra att ledningsfunktion och stödverksamhet börjar leva sitt eget liv på kärnverksamhetens bekostnad. Stödfunktioner av flera skilda slag är naturligtvis oerhört viktiga för all offentlig verksamhet men måste nu förpassas till verksamhetens underbyggnad, där de självklart hör hemma.

    Lyhörda ledare som verkligen kan och prioriterar kärnverksamheten behövs för att vrida tiden i led igen. Ett klokt ledarskap kan inte fås genom den flora av dyra utbildningar som konsultfirmor ger vid svenska herrgårdar, utan måste bygga på gedigen erfarenhet av kärnverksamheten och internt mentorskap.

    Göran Arnqvist

    professor i zooekologi

    Uppsala universitet

    Göran Arnqvist Foto: Privat
    Annons
    Annons
    X

    Alla är i förlängningen förlorare i en spiral av systematisk avprofessionalisering av det offentliga Sverige där kärnverksamheten gradvis förtvinar, skriver artikelförfattaren.

    Foto: Janerik Henriksson/TT Bild 1 av 2

    Göran Arnqvist

    Foto: Privat Bild 2 av 2
    Annons
    X
    Annons
    X